Kompetent och avspänt

I anslutning till Bodens musikvecka som pågår veckan ut med musik i många former, bjöds det på söndagskvällen på en Bachkonsert i Överluleå kyrka med sångare och musiker, som i några fall inlett sin musikaliska resa i Boden. Det var en välljudande musikstund, opretentiös och avspänd, och också kompetent och skickligt genomförd. Konserten inleddes med avsnitt ur några av Bachs kantater, koraler och arior, alla med anknytning till den kommande pingsthelgen. Den lilla enkelkören var en väl samsjungen enhet, som sedan till tre fjärdedelar övertygande tog sig an ariorna och duetterna. Magdalena Hedman har en hög och glansfull sopran, som hon låtit höra tidigare i Boden, bland annat under en sommarkonsert i fjol. Katarina Molanders uttrycksfulla stämma kan oftare avlyssnas i Boden, liksom Mattias Sundkvists baryton. De sjöng fin duett ur kantaten nr 173, So hat Gott die Welt (Gud på oss i kärlek ser) och lika njutbar var sedan Magdalena Hedmans och Katarina Molanders ur kantaten 184, Gesegnete Christen (Lycksaliga kristna). Den allra mest kända arian under kvällen, Schafe können sicher weiden (Tryggt kan lammen gå till vila), uttolkades briljant av Magdalena Hedman. 
Den lilla ensemblen med musiker ur Norrbottens kammarorkester med tillskott av bland andra flöjtisten Malin Trast framförde sedan Ouverture (Svit kan den också kallas) nr 2 i h-moll, en av Bachs mest kända orkesterverk. Den här typen av underhållande kompositioner ? divertomenton skulle man också kunna kalla dem ? som ofta byggde på dansanta melodier, var mycket populära i det tidiga 1700-talet. De var så talrika att kvaliteten ofta inte premierades. Bachs sviter var inte många men höll desto högre kvalitet, som den nu aktuella, som komponerades relativt sent, under hans tid i Leipzig. Man kan också sätta kvalitetsstämpel på utförandet i Överluleå kyrka. Med fin och luftig rytm genomfördes spelet och det var ett nöje att höra Malin Trasts skickliga flöjtspel i samspel med de övrigas också ofta solistiskt präglade insatser. Vid cembalon satt Carl Anders Markström, kvällens musikaliska ledare, och hans continuo var också beundransvärt följsamt och rytmiskt. 