Dragspel och gitarr får stå åt sidan, pianot är Petter Alatalos främsta instrument.
En del kanske känner till Petter Alatalo för sin del av Evighetens orkester, med sin blandning av finsk tango, romsk jazz och rumänsk folkmusik, för finskspråkiga rautalankabandet Jani Kaunis & the Puukot eller punkbluesiga Barthelssons psyke.
Men nu ska Luleåmusikern presentera sig själv på riktigt.
– Jag har alltid gjort egen musik, men det har blivit liggandes i lådor. Jag är mycket mer en person som gör egen musik än en musiker, det är enklare. Jag har alltid varit den typen men inte hittat ett forum för det, säger han.
"Det är ganska dystert, jag gillar som sorglig musik och sån som inte håller tillbaka på känslorna", beskriver Petter Alatalo sitt debutalbum.
44-åringen sitter bekvämt i kökssoffan med en kopp kaffe i handen och berättar om solodebuten ”Dumskallarnas vind” som släpps den 28 februari.
Under Jokkmokks marknad framförde han låtarna under en kväll tillsammans med Sara Parkman, som knutit honom till sitt skivbolag efter att ha lyssnat på Alatalo på Saltofolk förra sommaren.
– Jag trivs egentligen mycket bättre på scenen i den rollen när jag spelar mina egna låtar, jag är mycket bättre då. Jag är inte en särskilt bra musiker, det är det där jag kan egentligen, säger han.
Trots försök har Petter Alatalo inte kunnat låta bli musiken som varit ständigt närvarande. Men trots att han behärskar gitarr, dragspel och piano vill han inte kalla sig för mer än normalbegåvad.
– Jag är verkligen inte särskilt bra. Nu vill jag bara göra bra låtar och kunna framföra dem bra med mitt band. Det skulle inte ens behöva vara jag som framför låtarna, nu vill jag bara hålla på med det jag tycker är kul konstnärligt, säger han.
"Dumskallarnas vind" släpps den 28 februari och beskrivs som mörk, stökig och varm.
Albumet är producerat av Kalle Gustafsson Jerneholm (Soundtrack of our lives) i Svenska grammofonstudion i Göteborg, tillsammans med Svartösta-kollegan Kalle Nyman och Malmfältens rockklubbs Nikolai Äystö och Markus Larsson.
– Det känns jättebra, det är jätteskönt att skivan är färdig och att jag har ett så bra gäng att spela med. Det är musiker som jag känner sedan tidigare och känns jättebra att ha med, säger han.
Förhoppningen är att kunna fira det "mörka, stökiga och varma" albumet med en spelning på Kulturens hus i Luleå och sedan spela live på andra ställen i landet.
– Tidigare har jag i första hand varit musiker och hållit mig till det bandet sysslar med. Men mörkret i mitt konstnärskap har jag nog haft med mig jämt, det kan vara någon sorts tornedalsk grej ... jag har ingen aning, säger Petter Alatalo.
Hur dystert är det?
– Det är mycket mörker i texter och stämning. Det är inte black metal-mörkt ... det är ännu mörkare (skratt).
Petter Alatalo.