GLÖDHET KVÄLL MED GUMBO

Gumbo
Färjan
Fredag 30/5-03

musik2003-06-02 06:30
Rolf Nilsén
Göteborgsbandet Gumbo bjöd på en glödhet, chilikryddstark och fullständigt ursinnigt svängande sydstatsmusikalisk stuvning á la New Orleans, i ett arrangemang av Svartöns Blues på Färjan i fredags kväll. Flera borde naturligtvis ha befunnit sig där och mått prima av det här. För det här var just den sortens omedelbart och med stor självklarhet svängande sortens musik, som sprider en lycklig gemensamhetskänsla omkring sig. Men Gumbo är väl inte så välkända och det var kanske det som avhöll Luleåpubliken från att fylla Färjan den här kvällen. Fast jag försäkrar ändå att ingen hade blivit besviken, som hade vågat sig på att komma dit! ?PJ? Altins stadigt rullande horhuspiano och Mikael Westmans naturligt hjärtliga frontmansauktoritet som sångare, var de två fundament som Gumbos musik stöttade sig på.  Sedan fogade man Henrik Bengtssons bastanta basspel, Michael Edlunds elegant snärtiga trumattacker samt de bägge fett blåsande saxofonisterna Andreas Gidlund och Nils Berg till helhetsbilden och fick då fram någonting i stort sett helt extraordinärt. 
Tungt bultande och pulserande musik, som väckte åtminstone ett antal personers obetvingliga lust att dansa. Musik att må riktigt gott till och utförd med så mycket av preciserad inspiration, att det var omöjligt att inte tillåta sig att bara svepas med av det som offererades. Plock ur de repertoarer som hör till exempelvis legender som Fats Domino (I?m Walkin), Lee Dorsey, Jesse Stone och Huey ?Piano? Smith (Rockin? Pneumonia and the Boogie Woogie Flu). Dr. John, som egentligen heter Mac Rebennack och som är en mycket värdig man som stödjer sig på en käpp numera men som förblir en magiker bakom pianot, brukar ha Iko Iko på sin spellista. Jag har själv sett honom göra den och en radda andra ess på Lone Star Roadhouse i New York för en massa år sedan.  Nu gjorde Gumbo den. I en betryggande generös version också. Feelingen för den här sortens musik; som ibland kan låta som Little Feat och vid andra tillfällen som Professor Longhair, manifesterades även av gruppmedlemmarna i egna kompositioner. Snygga musikaliska vykort med namn som The Gumbo Hustle och Cajun Queen. Som sagt var: hur jättretrivsamt som helst, detta. En supersvängig affär som sträcktes ut över två set och som spred lycka omkring sig. Ni skulle verkligen ha varit där. Och blivit glada ni också. Det hade ni gjort er förtjänta av. 
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!