Frida Snell som 19-årig skivdebutant i april 2002 i samband med att albumet "Black Trillium" släpptes.
I högen av skivor upptäckte Frida Snell namnet Stockholm records på baksidan av en Cardigans-skiva. Gymnasietjejen från Kiruna hade spelat in en demoskivan med hjälp av musikläraren Max Zackrisson och lade sina låtar i brevlådan.
Skivbolaget gillade hennes röst och frågade producenten Magnus Fridh om han kunde tänka sig att göra musik med talangen från norr.
Fridh hade innan dess mest skrivit för egna bandet Speaker och fick bråttom att skriva klart låtar för att visa Frida Snell och skivbolaget att han var värdig uppgiften. När hon senare fick höra ett utkast av ”Lucky day” i den sommarvarma och fuktskadade lägenheten vid St. Eriksplan, där Magnus Fridh bodde och tillhandahöll en spartansk studio år 2000, visste 18-åringen att samarbetet skulle bli lyckat.
– Jag kände direkt att jag tyckte om den, den hade något speciellt och något eget. Jag kände att jag hade något inom mig som fanns i låten, minns Frida Snell.
Refrängen låg och väntade på en diktafon och tillsammans skrev Frida Snell och Magnus Fridh klart texten och spelade in låten, med hjälp av trummisen Urban Robertsson och basisten Josef Zackrisson, på en vecka.
– Det var tidigt i min producentkarriär så jag hade begränsat med utrustning. Det fanns ingen tillgång till finare burkar – allt var väldigt enkelt. Men min idé var att det fanns något häftigt i den avskalade nästan punkiga attityden, berättar Magnus Fridh.
Låten hade skrivits med tanke på Kirunatjejens ”Sheryl Crowiga” stämma och anpassad efter hennes tonhöjd.
– Det kändes som en låt som passade mig väldigt bra. Det blev ingen större förändring när jag kom in, kanske mer som att jag kunde lägga till de sista bitarna. Det är min bild. Inte minst när jag sjöng och byggde upp känslan i vers och refräng, säger Frida Snell.
Magnus Fridh:
– Jag kommer ihåg att jag hade en väldigt bra känsla. Det är en taktförskjutning i slutet av refrängen, vi har lagt till en halv takt där man normalt skulle bryta och köra ”it aint my lucky day”. Det var något väldigt klistrigt över det som jag var väldigt nöjd över. Sedan var jag väldigt tagen av Fridas röst också, jag hade ett enormt flow när vi jobbade för att jag tyckte hon sjöng så fruktansvärt bra.
Magnus Fridh skriver numera böcker om mindfulness och gör musik med Kalix-musikern Klas Granström i Stockholm.
Samtidigt som arbetet fortsatte med att skapa fler låtar skickade producenten in ”Lucky day” till filmregissören Fredrik Lindström som sökte musik till filmen ”Känd från tv”. När Lindström fick höra Frida Snells röst bestämde han sig för att göra låten till ledmotiv.
– Jag kan inte säga att jag hade några förväntningar alls. Det var väldigt roligt att den skulle vara med i filmen och jag tyckte att den fyllde en plats, det är mycket smärta och humor i filmen också.
Frida Snell berättar att hon aldrig sett hennes debutsingel som en typisk hitlåt, med sin egna form och dystra känsla. Men i samband med att ”Känd från tv” gick upp på bio började musikvideon rulla på ZTV och snabbt ökade populariteten. Ett halvår efter succén med ”Lucky day” släpptes hennes debutalbum "Black Trillium" och senare nominerade hon till en Grammis som ”årets kvinnliga pop- och rockartist” men fick se sig besegrad – av Robyn.
– Jag hade aldrig tänkt tanken att det skulle kunna hända, men det var verkligen jätteroligt. Samtidigt lite overkligt. Det var en väldig kontrast jämfört med vad jag hade upplevt tidigare i musikaliska sammanhang. Det är väldigt roligt att minnas tillbaka, säger Frida Snell.
I oktober 2001 hade singeln "Lucky day" ledmotivet i filmen "Känd från tv" och spelades överallt i Sverige.
19 år gammal bestämde hon sig för att satsa på musiken och bodde i Stockholm under ett halvt år. Men naturmänniskan i henne saknade landets norra delar när nattlivet och stressen gjort sitt.
– Jag kände mig liten. Om jag skulle satsa på att jobba med musik i dag hade jag nog vetat lite mer vem jag är inom musiken. Och mer redo att möta en tuff bransch, jag blev inbjuden på kändisfester och det var ganska nytt måste jag säga (skratt). Det var en spännande och rolig resa – men det var läskigt också.
Frida Snell lämnade huvudstaden och flyttade till Umeå för att plugga och samarbetet med Magnus Fridh fick svårare att fungera.
Var skivbranschen tuff?
– Jo, jag tycker det. Det är nog skillnad om man är ett band men nu handlade allt om mig och min musik. Det tyckte jag var tufft. Man kan känna sig ganska liten. Jag hade knappt blivit vuxen och kom till storstaden efter att ha vuxit upp i lilla Kiruna …
Och plötsligt var du kändis?
– I början av 2000-talet var det en och annan som kände igen mig. Det händer fortfarande – även om de inte alltid minns ”Lucky day” eller sammanhanget. Det sker mest här uppe men även i södra landsändan, det är lite surrealistiskt (skratt). Jag är ingen typisk kändismänniska – jag är inte så bra på att vara känd.
Frida Snell flyttade till Måttsund efter att ha bott i Umeå, Älvsbyn och Skellefteå.
Efter att ha utbildat sig till jägmästare i Umeå flyttade Frida Snell till Luleå, via Älvsbyn och Skellefteå, där hon numera är föräldraledig, boendes i Måttsund med sambo och två barn.
I dag sjunger hon mest på familjetillställningar och tillsammans med barnen. Senast hon spelade publikt var 2015, med Kirunabandet Frida & The Coolants.
– Jag saknar att spela och sjunga väldigt mycket, jag saknar att spela ute på konserter. Men det finns inte riktigt utrymme för det just nu – det finns nästan inte utrymme för någonting annat än vardagen (skratt).
Hur ser du på ”Lucky day” i dag?
– Jag har alltid känt, oavsett när jag spelat den eller i vilka konstallatoner, att den är stark. Den når ut till folk. Det är väldigt roligt eftersom den ligger mig varmt och hjärtat och känns som jag. Trots att den inte är som en typisk hit brukar folk lyssna och haja till när jag spelar den. Det är häftig.
Röster om låten
Magnus Fridh, producent:
– Jag tycker fortfarande att den sitter, det är den känslan man alltid vill ha. Den uttrycker något. Tiden färgar alltid produktionen men som den låter är jag väldigt stolt över den.
Frida Snell, artist:
– "Lucky day" är speciell. Själva musiken, melodin och svänget gillar jag skarpt. Men även vad låten förmedlar – vilket naturligtvis är subjektivt – men för mig förmedlar den en kärleksrelation som tar slut på ett smärtsamt sätt. Det finns mycket smärta och är ganska mörk samtidigt som det finns någon distans till livet och kärleken – och lite humor någonstans mitt i smärtan. Det känns som jag – jag kan relatera till det väldigt mycket.