För Wilma Eriksson har musiken varit ständigt närvarande i hennes liv, de första låtarna skapade hon i förskoleklass då hon hittade på egna texter om uppgifter i skolan för att komma ihåg vad hon lärt sig. På så sätt blev solsystemet och andra ämnen lustfyllda – och fastnade.
– Det funkade, jag kommer ju ihåg planeterna och jag hade roligt. Det var det viktigaste, säger hon.
Sedan dess har hon fortsatt göra det hon tycker är roligt, som 14-åring släppte hon sin första låt och har redan fyra titlar på Spotify. Samtidigt beskriver handledaren på Heart of sound, Björn Thuuri Pettersson, henne som stundtals obrydd och med mer fokus på Minecraft.
– Man ska inte alltid vara så brydd (skratt), om något går fel blir man ju upprörd och man vill inte bli upprörd så att det knäcker en. Man kan ta det lite lugnt och i stället för att sätta press på sig själv försöker man ha roligt och gilla det jag håller på med. Det kan bli svårt om man lägger press på att det ska vara toppen och perfekt. Det är klart jag gör det också men inte på den nivå som tidigare, nu försöker jag slappna av mer, säger Wilma Eriksson.
Redan när hon gick i åttonde klass spelades hennes låt på radio och förra året var det dags igen. 17-åringen skrattar ofta när hon berättar om sitt musicerande och när hon berättar om sina upplevelser av etermedia skrattar hon ännu mer.
– Det kan ha blivit så att jag råkade försova mig till en radiointervju någon gång (skratt). Jag gillar att sova, vad kan man säga? Jag lägger mig tidigt och vaknar sent, jag uppskattar sömnen (skratt).
Hur kändes det då?
– Det kändes lite jobbigt ändå. Vem ska jag ringa till och säga att jag har försovit mig? Jag vaknade och såg missade samtal på mobilen; "Å nej, var det i dag?".
Under invigningshelgen av nya centrum i Kiruna är hon en av artisterna som tar plats på scenen och i somras uppträdde hon på den sista Kirunafestivalen i gamla centrum.
Förhoppningen är att kunna fortsätta ta nya steg i framtidens stad och låta musiken ge glädje.
– Jag vill bara bli bättre och utvecklas så mycket som jag kan. Det är svårt att säga hur mycket man kan utvecklas innan man gjort det, jag tänker att jag fortsätter att jag göra mitt bästa. Jag fortsätter göra det jag gillar och utmanar mig själv för att se hur långt det tar mig, säger Wilma Eriksson.