Pelle Gunnarfeldt och Kristofer Åström utgör Fireside år 2023 tillsammans med Jakob Douglas och Kate Breineder.
Strax innan lunchtid på onsdagen rullade Fireside in i Luleå med sin turnébuss. Det har snart gått 18 år sedan bandet klev av scenen på Luleåkalaset för att inte kliva upp igen på länge. Den korta vilan blev längre än tänkt och under fredagens spelning i Kulturens hus har Pelle Gunnarfeldt och Kristofer Åström fått två nya bandmedlemmar (Jakob Douglas och Kate Breineder) sedan sist.
Hur känns det att vara tillbaka?
– Jag tycker det känns speciellt, det är både kul och jobbigt (skratt). Vi har aldrig blivit Luleåbandet för Luleå. Vi flyttade så pass tidigt och jag vet att en kompis sa att han kände mig till en Luleåbo fick svaret: "Kristofer, han har ju flyttat". Det är lite den grejen, man är lite av svikare som har rymt härifrån, säger Kristofer Åström.
Sångaren har varit en flitig besökare i stan, både som soloartist och hockeysupporter, medan Pelle Gunnarfeldt som främst gjort sig känd som producent (bland annat åt The Hives och Deportees) på senare år inte återvänt lika ofta.
– Jag har varit här så pass lite och när jag växte upp ville jag hela tiden till en annan stad där jag kunde vara anonym. Det räckte med att jag hade lila Converse på högstadiet för att få styrk. Jag var så less på att behöva vara exakt likadan som alla andra för att inte bli mobbad, säger han.
Minns du någon speciell spelning i Luleå?
– Jag minns en spelning på Bergnäsgården när Nina (Persson) från Cardigans var där. Då hade vi precis spelat in "Do not tailgate" och visste att vi skulle flytta, jag har väldigt ljuva minnen från den kvällen.
Pelle Gunnarfeldt och Kristofer Åström fick se gamla bilder från tidiga Fireside och mindes tillbaka.
Under onsdagen hann de tidigare Luleåborna med att besöka skateboardhallen på Örnäset, vandra runt på stan och ta en promenad längst minnenas aveny.
Genom bildarkivet fick Gunnarfeldt och Åström återuppleva storhetstiden och berätta vad de minns av några legendariska kvällar i Luleå.
LV7-hallen, december 1996. Tillsammans med Bear Quartet, Breach och Him Kersone.
LV7-hallen, december 1996. Tillsammans med Bear Quartet, Breach och Him Kersone.
Pelle: – Den där bilden känner jag igen, den har jag sett förut. Vi kallade det där för "basketgiget", det var väl en välgörenhetsgrej för någon basketförening tror jag.
Det stämmer, spelningen anordnades av Vråken och flyttade till LV7:s sporthall efter att ha sålt närmare 700 biljetter.
Kristofer: – Jag minns bara att jag fick en utskällning av farsan efteråt för någon text. Cool bild. Det är den där Frans (Johansson, bas) man saknar.
Pontushallen, april 1997 tillsammans med Shinedust, Breach och Refused.
Kristofer: – Jag minns att du sa vad jag skulle säga. Jag sa att det hade upphittats en heroinspruta och att den gick att hämta i kiosken.
Pelle: – Fan vad bra vi var där. Det är ett väldigt väloljat band där, vi spelade flera hundra spelningar per år och var så sjukt duktiga. Till och med Frans (skratt).
Kristofer: – Det var väldigt mycket folk men jag hade bara ångest över att farsan (genom Lions) arrangerade. Dennis Lyxzén kom och ville ha mackor så jag fick gå till farsan och be om mackor till Refused. "Va? Ska de ha mackor?". Han öppnade plånboken och gav mig pengar så att de skulle gå och köpa några.
Folkets hus, 1997 tillsammans med Honey is cool.
Folkets hus, 1997 tillsammans med Honey is cool.
Pelle: – Det var så många kändisar i bussen på den tiden. Karin Dreijer var med och Håkan (Hellström) spelade med Honey is cool, han hade precis fått sparken från Broder Daniel och hade väl inte skrivit en enda låt själv.
– Jag tatuerade mig också den där dagen, i logen, Tomas (Liljedahl) kom dit och tatuerade mig.
Tunaskolan, tidigt 1990-tal.
Kristofer: – Det där måste varit en av de första spelningarna vi gjorde, jag spelar inte ens gitarr där. Den där hade jag glömt bort.
Färjan, november 2000 med Mattias Alkberg som soloakt.
Färjan, november 2000 med Mattias Alkberg som soloakt.
Pelle: – Det jag minns är att det var trångt som satan på scenen, vi var väldigt många och stod väldigt nära varandra.
Kristofer: – Var Matti med? Ja, det var han ju. Undrar vad han spelade för låtar då, han hade väl inte släppt något själv?
Fireside under deras sista spelning som band innan en lång paus. På Luleåkalaset 2005.
Luleåkalaset, augusti 2005.
Pelle: – Det var faktiskt den sista spelningen vi gjorde innan vi tog en paus, vi trodde att det var en Japan-turné men det där giget kom efter det.
Kristofer: – Vi var nog som sämst då (skratt).
Pelle: – Jag tror inte det var så dåligt men det var förvirrat, det var mycket letande de sista åren.
Kristofer: – Det fanns väl ingen jätteglöd kvar då, det var ingen som tyckte att det var jättekul då.