Euskefeurat har spelat "Det är hit man kommer när man kommer hem" som extranummer under många år.
I den irländska folkvisan ”Donegal Danny” berättar den melankoliske fiskaren, efter några öl, om hur han överlevt en förödande storm som gör att han aldrig ger sig ut till sjöss igen.
När Ronny Eriksson hörde låten i början av 1980-talet föll han för vemodet och melodin.
– Jag lyssnade mycket på irländsk musik och tyckte att den där var snygg, jag började fundera om det gick att göra något kring den. Originalet har jag ingen aning om vad den handlar om, det var melodin jag fastnade för, berättar han.
Med musiken i huvudet gick Eriksson omkring och hittade en egen text, där tankarna förde honom till Västerbottens inland och svärföräldrarnas stuga i Granström där somrarna spenderades under barnens uppväxt.
– När vi var i sommarstugan satt vi ofta nere vid sjön och grillade på kvällen, det var fantastiskt vackert. Så kom den till. Hur skulle det kännas om man inte fick vara med om det där?
Ronny Erikssons band Euskefeurat, som bildats 1977, skulle snart få sin största hit.
Deras version fick namnet ”Det är hit man kommer när man kommer hem” och handlar om någon som tvingats flytta från sina hemtrakter och begrundar tillvaron med ett romantiskt skimmer och vemod. På 80-talet hade en stor flyttvåg gått från Norrbotten och enligt Ronny Eriksson var det många som längtade hem.
Är texten självupplevd?
– Ja, det finns väl i den. På det där stället visste man var gäddorna slog när man skulle fiska, man visste var man skulle söka bär … man kände sig hemma när man var där.
Men att den handlar om en plats i Västerbotten är det inte många norrbottningar som vet?
– Nej, nej. Men jag är ju uppvuxen i Norrbotten så det är väl en blandning. Idén kom där och bilderna är därifrån men sedan har jag träffat folk som har flyttat och uttryckt det där. Vi har spelat i Stockholms förorter och där finns det många norrbottningar som berättat att de flyttat dit och skulle bara stanna några år. Men sedan fick de barn och barnen rotade sig där – det blev deras hem. Att flytta tillbaka var inte så lätt.
Albumet "Levandes" från 1984.
Eriksson minns själv inte inspelningen eller ens vilken skiva låten var med på. Men bandmedlemmen Bengt Ruthström minns när den kom till i Folkets hus, Piteå, gissningsvis 1983.
– Vi fattade aldrig från början vilken stor låt det var, det har kommit sen. Man har varit lite förvånad över att det blivit så eftersom den egentligen är ganska allvarlig.
Första gången ”Det är hit man kommer när man kommer hem” presenterades på platta var det spår åtta på albumet ”Levandes”, som spelades in med avsikten att låta så levande och live som möjligt.
Och redan innan skivan släpptes visade det sig att låten slog an på känslosträngarna live – i kontakt med publiken.
– Jag minns att vi spelade den i Timrå första gången och då var det folk som grät. Utflyttade norrbottningarna som bodde där nere grinade när de hörde låten, minns Ronny Eriksson.
– I Falun var det en tjej från Tornedalen som skulle intervjua oss efter att vi avslutat med den låten, när hon kom in började hon grina samtidigt som hon ställde frågor. Sedan frågade hon om hon inte fick åka med oss hem (skratt).
Dan Engman, som blev medlem i Euskefeurat två år senare, arrangerade senare om låten.
– I början gjorde vi den i nån sorts countrystuk, och eftersom vi egentligen inte är ett countryband skymde det låtens innehåll. Jag ville tona ner den så att den blev mer som en visa, där orden är viktigare än svänget.
Bengt Ruthström, Dan Engman och Ronny Eriksson i Euskefeurat.
35 år efter att ”Levandes” släppts är låten minst lika levande. Den har översatts till meänkieli, har legat på Värmlandstoppen och blivit en slogan för Piteå.
– Det blev som en signaturmelodi för oss, folk önskar den på våra spelningar. Efter ett tag förstod vi att det där var en riktig höjdare (skratt). Men det tog ett tag innan vi fattade det, säger Bengt Ruthström.
”Det är hit man kommer när man kommer hem” har blivit mer än bara en hit.
– Vi brukar alltid avsluta med den, som sista extranummer och när det någon gång har hänt att vi inte gjort det så har det varit en jättekonstig känsla efter spelningen. Vi s-k-a sluta med den, säger Dan Engman.
Textförfattaren Ronny Eriksson berättar att han får sjunga den i alla möjliga konstellationer han dyker upp i.
Tröttnar du någonsin på låten?
– Nej, när man ser reaktionerna när vi spelar den. När folk sjunger med och viftar med cigarettändare – det tröttnar man inte på.
En yngre version av Ronny Eriksson.
Röster om låten
Dan Engman, låtarrangör:
– Den borrar sig in i hopplösheten att längta tillbaka, fast man inser att det är orealistiskt att tänka sig att man kan flytta "hem" igen. Många verkar gilla att gräva i den gropen. Den adresserar nostalgin på ett fint sätt.
Bengt Ruthström, bandmedlem:
– Vi märkte när vi spelade den att folk tyckte om den, den blev mer och mer populär efter att åren gick. Folk började känna igen sig i den, den är allmängiltig var man än bor. Nästan alla har ett ställe där det är dit man kommer när man kommer hem.
Ronny Eriksson, textförfattare:
– Den är lite sentimental, det är väl styrkan. Nu har det blivit så fult med sentiment, allt ska vara så framåtsträvande, hippt och ballt. Men den där träffar någonstans. Vad som är fascinerande med den är att ungdomar i Stockholm sjunger den där på fester. Alla generationer har den som någon slags hymn som man sjunger och spelar.