Ludvig Svartholm släppte sitt album ”My Hearts Eyes” för 16 år sedan. 16 år senare kommer nya albumet "Frid". I bakgrunden syns Björn Rautio som har varit med och gjort låtarna och hans partner Irene Canales.
Ludvig Svartholm, 37 år, bor sedan ett år tillbaka i Örarna utanför Luleå tillsammans med sin partner Irene Canales. På vintrarna brukar de vistas i Spanien som är hennes hemland. Sommarhalvåret arbetar han som sjuksköterska på dialysen på Sunderby sjukhus, men i år har det bara blivit halvtid i sjukvården. Resten av tiden ägnar han sig åt musiken och åt att odla grönsaker som de säljer på stan på lördagar. Att bli mer självförsörjande är en del av hans livsfilosi, liksom att jobba deltid.
– Tid är något av det viktigaste vi har, men ofta byter vi bort den mot pengar, säger han fundersamt.
Själv har han velat göra ett annat vägval.
Musikintresset har följt honom hela livet. I tonåren började han skriva poesi. Han lärde sig på egen hand att spela gitarr och från 2004 har han skrivit musik, då han har lagt ihop sina texter med egna melodier.
– Texten är viktig för mig. Jag har svårt att lyssna på musik om inte texten säger mig någonting.
På gymnasiet gick han medieprogrammet med ljudinriktning och i samma klass gick Anders Rensfeldt, en av medlemmarna i bandet Movits! Ludvig Svartholm spelade upp sina låtar för honom och fick hans hjälp att göra en demo.
Han gick med materialet till nystartade BD Pop som gav ut engelskspråkiga albumet ”My Hearts Eyes” i samarbete med skivbolaget Universal. Det var år 2007.
Låtarna spelades i P3, han fick göra en turné på Waynes Coffe runtom i Sverige och hade även en livespelning på Luleåkalaset.
Men efter det hördes det inte så mycket av Ludvig Svartholm.
Han och Irene Canales, som också sjunger, spelade ihop. De åkte bland annat till Brasilien och lät sig influeras av latinska tongångar och rytmer, som bossanovan.
Ibland var Björn Rautio med på slagverk.
Under de här 16 åren hann han också fundera en hel del.
– Och när man kommer in i de där tankarna om att någon ska lyssna på det man skriver, så tror jag det blir svårare att vara helt ärlig.
Att göra musik för honom är som terapi och det kan kännas självutlämnande.
Det blev en lång period då han inte var så extrovert med sin musik.
– Jag tänkte mycket på vad musik är, varför man gör musik och vad det kan bidra till.
Vad har du kommit fram till då?
– Jag vet inte om jag har kommit fram till någonting än. Musik är ju magiskt. Och så levande på något sätt.
Ludvig Svartholm delar sin tid mellan musik, grönsaksodling och arbetet som sjuksköterska på Sunderby sjukhus.
Att det skulle bli ett album som han och Björn Rautio började spela in var till en början inget aktiv val.
– Vi satt i min garderob och spelade utan en tanke på att ge ut något. Det var befriande i skapandeprocessen att inte tänka på att det här var något som folk skulle lyssna på. Vi jobbade bara fritt och gjorde det vi kände för.
Ludvig Svartholm skriver låtarna och sjunger dem för Björn Rautio och sedan tänker de gemensamt ut hur de ska porträtteras. Ibland sitter de länge och bara och jammar tills de tillsammans hör hur det ska bli.
– Till slut tänkte vi att nu har vi ju några låtar. Kanske vi skulle sätta ihop dem till ett album och släppa dem – bara för att det skulle vara kul om andra kunde lyssna, inte för att vi måste, säger Björn Rautio som även står för mixning och mastring.
Björn Rautio och Ludvig Svartholm brukar jamma tillsammans tills de känner hur låtarna ska vara.
Det nya albumet är på svenska.
– Jag har ju genom Irene lärt mig spanska nu och då fick jag lite perspektiv på svenskan. Först kändes det naket att skriva på svenska men samtidigt finns det en väldig kraft i det, säger Ludvig Svartholm.
Han har inte helt klart för sig vad det är för genre, men någon sorts pop är det med influenser från alla möjliga håll. Han blandar gärna dur och moll, eftersom det är så han tycker att livet är.
Att han jobbar i sjukvården tror han påverkar honom som låtskrivare.
– Man funderar ju mycket på livet och döden och allt däremellan. Jag har tagit hand om människor som dör och självklart påverkar det en.
När det gäller själva albumtiteln har han reflekterat över hur vi brukar säga "Vila i frid" när någon har dött.
– Kan man inte också säga "Lev i frid"?
Ludvig Svartholm har själv lärt sig spela gitarr.
Det blir ett digitalt släpp i olika streamingkanaler och han ger ut albumet utan bolag denna gång. Releasespelningen blir på Våffleriet i Brändön på lördag och efter 16 års uppehåll tycker han nu att det ska bli kul att släppa ett nytt album.
– Det känns najs.
Medverkande på albumet är; Ludvig Svartholm: sång, gitarrer, produktion. Björn Rautio; trummor, bas, gitarr, kör, percussion, mixning, mastring samt produktion. Martina Lundberg; piano. Petter Olofsson; kontrabas och elbas. Samuel Lundström; fiol. Lars Paulin; harpa. Hilda Ekstedt; saxofon. Rickard Johansson; elgitarr.