Jag heter Anders Alm, fotograf och verksam i Norrbotten.
Under en obestämd tid ska jag en gång i månaden skriva krönikor som på ett eller annat sätt handlar om foto. För att ni ska kunna sätta in det jag skriver i ett sammanhang och bedöma min trovärdighet så ska jag presentera mig själv lite närmare.
Jag har jobbat som fotograf i 39 år. Då förstår ni att digitalkameror inte fanns när jag startade mitt fotograferande. Det tog lite tid innan jag helt omfamnade den nya tekniken, men nu är jag digital. Men jag när en längtan till det analoga. Det är viktigt att veta när jag börjar klaga på alla fotografiska avarter som det digitala har fört med sig.
Jag är i själ, hjärta och praktik en reportage- och dokumentärfotograf. Mitt professionella liv hade sin början på NSD i Kiruna. Det är bra att veta när jag börjar klaga på modefotografin.
Jag älskar det analoga och det tryckta mediet vilket bland annat har resulterat i många utställningar och ett tiotal böcker. Det är underbart att få sätta upp en vackert inramad bild på väggen eller känna lukten av trycksvärta när boksidorna kommer ur tryckpressen. När ni vet det kan ni sätta in mina klagomål över webben i ett sammanhang.
Jag är också suppleant i styrelsen hos Fotoförfattarna/Svenska Fotografers Förbund (SFF). Fotoförfattarna verkar för att stärka den fotografiska litteraturens ställning. Vi arrangerar bland annat Svenska Fotobokspriset och utser en jury. Jag kommer säkerligen att skriva om det arrangemanget och då vet ni var jag står.
Den svenska fotovärlden är så liten, så antingen känner jag alla jag skriver om eller så känner de någon jag känner. Bara så ni vet att det blir svårt att lita på mig.
Tack och lov så är en krönika en personlig betraktelse över sakernas tillstånd som till skillnad mot en nyhetstext inte behöver vara opartisk.
För att vara lite allvarlig också. Jag ska i mina krönikor försöka undersöka olika delar och företeelser inom fotografin. Det kan vara att presentera böcker och fotografer som är aktuella. Jag ska gå tillbaka historiskt och se till att ni inte glömmer bort viktiga fotografer. Nästan varje år besöker jag någon slags fotofestival, antingen utomlands eller i Sverige, som jag kommer att rapportera ifrån.
Jag kan komma att tipsa om fotobloggar jag gillar. Och prylar naturligtvis, det finns nog inga som är mer prylfixerade än fotografer. Förutom jag då.
Men väskor, jag gillar fotoväskor. Det finns en väska för varje situation så ni kommer att bli ruinerade efter alla mina tips.
Vi ses om en månad.