Wells rockade loss

Robert Wells
Rhapsody lounge orchestra
Roger Pontare, Lagaylia
och Brolle Jr
Arctic Voices
Brännaberget i Överkalix
Fredag 25 augusti kl 20

LULEÅ2006-08-28 08:18
<P>Det är ingen som helst överdrift att säga att pianisten, kompositören, sångaren och entertainern Robert Wells är populär, ja rentav folkkär. 20 år på scenen och en vid det här laget välsmord underhållningsmaskin bidrar starkt till det. Han är en lysande pianist som behärskar många musikstilar. Runt 4.000 biljetter hade sålts till denna konsert, som kom igång några minuter för sent på grund av den stora publiktillströmningen. Parkeringsplatserna räckte inte till vilket resulterade i att många fick gå till fots upp till Brännaberget.<BR>? Det här är tredje gången som vi är i Överkalix, sade Wells. Första gången var tillsammans med Jerry Williams.<BR>Inledningsnumret Sabre dance av den sovjetiske tonsättaren Aram Chatjaturjan angav tonen för resten av kvällen, och bjöd på både glöd och energi. <BR>? Jag har skrivit 7 pianokonserter, sade Wells, och framförde den sjätte av dem tillsammans med bandet, som spelade tight och drivet genom hela konserten. En applåd till kören Arctic Voices som inledde kvällen, vi måste göra någonting ihop någon gång, sade Wells.<BR>Undertecknad hann bara höra några nummer av nämnda kör, men kan konstatera att det klingade väl ur deras strupar.<BR>Lagaylia, som hon numera kort och gott kallar sig, var den första av vokalisterna att äntra scenen. Vilken röst och utstrålning den tjejen har. Hon äger scenen från första tonen. Med stor pondus gav hon sig på en fin version av Eric Carmens fina All by myself. De röstmässiga höjdpunkter hon framkallade särskilt i slutet av låten framkallade ståpäls, helt klart.<BR>Vi fick höra en låt som Wells skrev i Kina, och som var njutbar att lyssna till med sina pentatoniska influenser och lite sound av Bruce Hornsby. Ett sjujäkla drag blev det när Wells och bandet bjöd på en blandning av Beethovens femte symfoni och Chuck Berry. Kvällens andre vokalist var Roger Pontare, som äntrade scenen iförd en vit långrandig svid och originell huvudbonad. Han framförde ett klart godkänt soulmedley där bland annat Gloria Gaynors hit Reach out (I´ll be there) och My girl ingick. Den mannen har bra tryck i pipan som vanligt, vilket han även visade i den efter­följande duetten tillsammans med Lagaylia. Efter pausen var det så dags för Bodens stora namn Brolle Jr, som med sin mörka och väl­ljudande röst och lyhört pianokomp av duktige kompisen Rikard fick med sig publiken från start. Brolles låtar gör sig väldigt bra i det här avskalade formatet där även Emelie Fjällström körade fint på några låtar. I början av kvällen var ljudet en aning burkigt, men från och med Brolles spelning och resten av kvällen hade det rättat till sig till det bättre. Johnny B Goode, med inslag av den brittiska gruppen ELO´s version blev första numret efter Brolles framträdande.<BR>? Brolle är skitbra, sade Wells. En applåd också för Rikard som spelar så bra piano. Det är viktigt att berömma musiker.<BR>This one´s for you är tillägnad Wells store mentor boogiekungen Charlie Norman. En lugn och skönt gungande boogielåt. Roger Pontare gjorde en fin version av John Miles gamla hit Music, där även bandet glänste ordentligt. Även om Pontare inte nådde till samma höga toner som nämnde Miles i slutet av låten så var det en med beröm godkänd insats. Naturligtvis fick vi även höra melodifestivallåten När vindarna viskar mitt namn. Lagaylia framförde gamla fina Proud Mary på ett sätt som fick igång hela publiken. Vilket drag! Full house blev sista numret på denna underhållande kväll. Naturligtvis blev det extranummer i form av Radetzkymarschen, med Wells som dirigent när han ville att publiken skulle klappa händerna precis som under nyårskonserten i Wien, Status Quos Whatever you want och ett härligt Stonesmedley. <BR>? Tack, vi kommer tillbaka nästa år, lovade Wells. Det här måste bli en tradition. Det hoppas undertecknad och säkert de flesta ur publiken också.</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!