Väl genomförd rockspelning

När jag under lördagskvällen ser The New Man inta scenen i Lilla Salen, börjar jag undra om jag möjligtvis använde något hårda ord i min recension av deras album för några dagar sedan. Jag kunde inte uppfatta särskilt mycket intressanta detaljer i någon av låtarna på skivan. Att få höra materialet live är dock något mer medryckande – musiken från The Fathomless & The Infinite blommar ut på ett annat vis.

Förvirring råder i lokalen under första halvan av första låten. Insläppet är inte riktigt synkat med konsertstart, och folk virrar stressat runt i mörkret för att hitta sina platser. När oredan har lagt sig så syns det dock snabbt att man har ordnat det snyggt nere på scenen; ljus, rök och scenkläder är väl genomtänkt. Olle Nyman har en stor yta i mitten av golvet att röra sig på, och runt honom står inte mindre än fem bandmedlemmar. Han uttrycker sig i rörelsemönster, fjäderklädda plagg och böljande sång. Som åskådare får man en känsla av att den här spelningen har förberetts under en längre tid. Musiken de spelar kan nog kallas för indierock, och till skillnad från inspelningarna på skivan så finns det psykedeliska inslag i The New Mans musik live. Det ges inga utrymmen för applåder – mellan låtarna lägger man istället in ambienta små partier och knastriga gamla filmrepliker. När det för en gångs skull tystnar mellan två låtar, kommer heller inga ovationer från publiken. Stämningen är inte riktigt sådan, på gott och ont.

Vad Olle Nymans lyrik faktiskt innehåller är väldigt svårt att urskilja, det känns inte heller som att man har lagt ner så mycket energi på den biten. Gabriel Lidman, en annan duktig Luleå-artist, fyller i med läckra stämmor och ylanden i bakgrunden. Samtliga musiker på scen, varav några är bekanta ansikten från andra lokala band, gör ett fantastiskt samspelt jobb. Ingen låt sticker ut särskilt mycket över övriga, men överlag gör Nyman med band en väldigt väl genomförd rockspelning.