Uttryck och ljus

Som musiker har han direktkontakt med publiken. Som fotograf blir kontakten indirekt. - Men egentligen handlar det väl om samma sak - jag jobbar med uttryck, både som musiker och som fotograf. Skillnaden är väl bara den att när jag trycker ner en knapp på dragspelet kommer ljudet direkt, när jag har tryckt ner en knapp på kameran återstår fortfarande mycket arbete, säger Ulf B Jonsson. På lördag öppnar han sin första separatutställning på Norrbottens museum, ett förvånande faktum med tanke på Ulf B Jonssons anseende som fotograf. Häromdagen fick han Luleå kommuns kulturstipendium, både för musiken och för bilderna. En slump
- Det var en glad överraskning eftersom jag inte sökt själv. Att det blev en utställning samtidigt är bara en slump. Börje Ekström bjöd in mig för ett par år sedan, men först nu gjorde vi allvar av planerna, säger Ulf B Jonsson, som aldrig varit inne i stipendiesvängen. - För länge sedan uppmanade Bengt Andersson på Bildningsförbundet mig att söka stipendium från Kulturrådet. Ansökan skulle vara inne en måndag och jag gick till posten och betalade extra för att handlingarna verkligen skulle komma fram i tid. Men det gjorde de inte och efteråt sa Bengt Andersson att jag skulle ha fått det där stipendiet bara ansökan lämnats på rätt dag. Då tänkte jag att är de så där kinkiga, trots att jag hade kvitton på inlämningen, så får det vara för mig. I stället har han ägnat sig åt uppdragsfotografering, ofta reklam, men också journalistik, porträttfotografering och en hel massa annat. - Att plåta reklam är roligare än ni tror, det handlar om att uttrycka kunskaper i bild. Där finns stora utmaningar för en fotograf och jag får inte bara lära mig nya saker utan också möta människor som är besjälade av sina kunskaper. Om bilder talar han oftare med bildkonstnärer än med fotografer, han som försörjt sig som fotograf sedan 1969 efter att ha utbildat sig i sin egen fotoskola. - På den tiden var jag professionell musiker, jobbade med Gå runt show, stannade ungefär en månad på varje ställe. När vi inte spelade läste jag böcker om fotografering och riggade upp mörkrum i hotelltoaletterna. Problemet var bara att jag inte hade någon att fråga när det gick snett, säger Ulf B Jonsson. Omfattande bildskatt
Trots att han fortfarande inte tagit sin bästa bild har hans egen bildskatt hunnit bli omfattande. Till sin första separatutställning har han begränsat urvalet till porträtt av människor som han vill visa. - Jag började i nutiden och sedan gick jag bakåt i tiden, berättar han, och plockar bland sina bilder. - Det finns alltid en historia i varje bild, säger Ulf B Jonsson, och tar fram en bild föreställande Einar Wallqvist vid sitt skrivbord i Arjeplog. Doktorn hade rykte om sig att vara en ordningsman, men på bilden är hans skrivbord rörigt. Inte heller tyckte han om att bli fotograferad, något som löstes genom att fotografen utrustade sig med en gammal lådkamera som väckte museimannens intresse. På en annan bild sitter Vippa-Tore allvarlig i sin skåpsäng hemma i Överkalix. - Han ville bli fotad i vargskinnspäls och hysterisk lappmössa så då gjorde jag det. Men jag hade bestämt mig för att ta ett allvarligt porträtt av honom och när det andra var avklarat tog jag den här bilden. Man kan kanske säga att jag tröttade ut honom. På ishotellet i Jukkasjärvi plåtade Ulf B Jonsson reklambilder av sångerskan Wei Wei, en megastjärna i Kina med fler fans än Madonna. Hon sminkade sig så länge att det hann bli mörkt. Men sådana saker är han beredd på. Ulf B Jonsson lämnar inget åt slumpen när han fotograferar och vill vara herre över ljuset. För det mesta sätter han eget ljus, även utomhus, och det händer att han filosoferar över att han i själva verket skulle kunna måla sina bilder eftersom han lägger ner så mycket tid på dem - både under själva fotograferandet, men framförallt efteråt. - Man kan säga att jag alltid har jobbat med photoshop, även innan datorernas tid. Men det är inget nytt, på 1800-talet var fotograferna mästare på det. Uppriktigt och äkta
Å andra sidan säger han att det är viktigt att inte pilla för mycket med bilderna. Blir de alldeles för perfekta tappar de sin trovärdighet. Och på den eviga frågan om vad som får vissa porträtt att kännas så uppriktiga och äkta har han, liksom många andra fotografer, inget egentligt svar. Varför skulptören Bert Marklunds blick upplevs så intensiv där han sitter i sin ateljé, trots att hela kroppen signalerar något annat. Eller varför man riktigt hör tonerna från Hans-Ola Ericssons orgel där i Norrfjärdens kyrka eller tycker sig skåda rakt in i skådespelerskan Sofie Ledarps allvar. - Jag har ju plåtat många skivomslag genom åren. Senast i torsdags fotograferade jag jazzpianisten Anna Nygren inför en ny CD. Såna gånger förbereder jag mig genom att lyssna till musiken och då vet jag ofta hur bilderna ska tas. Efteråt sa Anna att nu ska jag försöka spela som du plåtat.

Uttryck och ljus

Fotografen Ulf B Jonsson debuterar med egen utställning på Norrbottens museum. På onsdagen berättade han om sina bilder för Norrbottens-Kurirens kulturredaktör Marianne Söderberg.