Och allt som oftast rullar det ju också på, just enligt den manualen men: ibland blir det också som så att cd-skivor faller (högst metaforiskt alltså) mellan stolarna, inte ryms den dag då de egentligen skulle ha rymts o.s.v.
Därför äreräddar vi här, i två separata block, ett antal av dem. Via mini-recensioner. Ett slags upprättelse främst för dem (men även för oss).
Detta är block nummer två. Here it alltså Goes!
Poco
Live At Columbia Studios,
Hollywood 9/30/71
Collector´s Choice/Sony
En platta med aldrig tidigare utgivna livenummer från en exklusiv spelning i slutet av september 1971 med countryrock-gruppen Poco; ett slags föregångare till Eagles (som de också försåg med några medlemmar). Poco använde sig av underbar stämsång och hade en stor tillgång i Rusty Youngs pedal steel-gitarr samt i Richie Furays och Paul Cottons virtuosa songwriting- och vokalnummer. Vilket alltsammans bestämt och artigt bevisas här, speciellt i nummer som Bad Weather, Hoe Down, Railroad Days och C’Mon.
Plötsligt känns inte 1970-talet som så särskilt långt borta alls.
Richard Lindgren
Memento – 1994 – 2010 Best of + Rare & Unreleased
Rootsy
Tre cd med 46 sånger, 22 av dem tidigare icke utgivna, av en extremt begåvad och intuitivt känslig och finstämd svensk countrysångare. Richard Lindgren är i princip helt okänd för den stora allmänheten, men har släppt ett antal plattor inom genren; numera väldigt svåra att lokalisera. Detta är alltså en veritabel och mycket snyggt paketerad skattkista, från ”The Pride of Malmö”.
Det mesta är eget material men han gör också fina versioner av Woody Guthries Deportees (Plane Wreck at Los Gatos), Bob Dylans Blind Willie McTell, Tom Waits Tom Traubert’s Blues, Leonard Cohens Famous Blue Raincoat och Hank Williams I’m so Lonesome (i Could Cry).
Richard Lindgren förtjänar alltså alla rengjorda öppna öron och all uppmärksamhet som han bara kan få. Upptäck!
Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm och Tommy Körberg
O klang och jubeltid
Mono Music
Varför uppfinna hjulet två gånger? Benny Andersson brukar med diverse välmeriterade spelemän (inte sällan med efternamnet Moraeus) samt de ständiga vokalisterna Helen Sjöholm och Tommy Körberg presentera en ny skiva varje sommar. Så att han har något att hänga upp den obligatoriska sommarturnén på.
Så – varför skulle sommaren 2011 vara något undantag? Benny Andersson tillverkar folk-, spelmans- och sommarmusik som är svenskare än jordgubbar med GB-glass och ungefär
lika engagerande.
Det ord man allra främst tänker på är "artigt". Även när det gäller fru Sjöholms och herr Körbergs sång; hur oklanderliga de än är.
Vi sköljer alltså. Och inväntar 2012 års sommarskiva.