Unga som sjunger för unga inspirerar andra

Det är allsång, eller sing-a-long som det heter i den här tappningen, heter Tillsammans och har tillnamnet show. Runt omkring pågår en stadsfest, i parken dess barnkalas. På scenen finns en eminent orkester bestående av utbildade musiker och pedagoger, frontar gör tre numera rätt rutinerade flickor. I höst börjar de högstadiet. - Vi har utvecklats jättemycket under Tjejer typ tolv. Om vi sjunger fem stycken låter det mer än skolans kör, säger Linnea Mejfeldt, en av sångarna, när vi träffas i en nu betydligt tystare stadspark. Bakom oss pågår bara en liten picknick. Arbetat med rösten
Musikalen Tjejer typ tolv, producerad och regisserad av Ingela Lekfalk i ett samarbete med Kulturskolan i Luleå, gjordes av och för flickor och vuxna kvinnor. Den repeterades under ett år, manuset skrevs av Ingela Lekfalk och Lovisa Lindberg Lekfalk, och turnerade i Norrbotten. Tillsammans-sångarna, Linnea Landström, för dagen i Göteborg, Linnea Mejfeldt och Lovisa Lindberg Lekfalk, de kallar sig D L:S, var då en del av den stora ensemblen. Ur Tillsammans-orkestern medverkade Anna Wedin och Rose-Marie, Rosie, Johansson i en ren damorkester. I Tillsammans har man blandat med Dag Lindberg som kapellmästare och Erik Palmqvist på trummor. - Men du Linnea har ju gått artistkollot i Piteå i tre år nu. Och du Lovisa har varit med för andra året. När du kom därifrån hade du utvecklats jättemycket. Linnea Landström har också gått där i tre år nu, säger Ingela Lekfalk som förutom ovan nämnda produktioner under många år framgångsrikt gjort barnradio, julkalendrar, följetonger ... och dessutom dokumentärfilm. Under artistkollot har de unga rösterna arbetat med sångpedagogen Fredrika Johansson, utbildad på musikhögskolan i Piteå. Och det är en av de saker som blir uppenbara när man hör de tre på scenen. Hur väl de kan hantera sina röster. Att utbildning regerar. Vana vid scenen
När vi pratar vidare visar det sig att de i övrigt har lite olika bakgrund i fråga om musik, men mer än de själva tänker på. Lovisa Lindberg Lekfalk har använt sig av Kulturskolan i Luleå och spelar piano, sjunger i skolkören och har varit med i flera radioproduktioner. På det sättet har hon också fått vana av att gå på auditioner. Till hösten blir det en musikklass i Piteå. Linnea Mejfeldt i sin tur, sjunger i skolkören, spelar akustisk gitarr och står i kö för att få sjunga för en sångpedagog, och kommer att gå högstadiet i vanlig klass precis som Linnea Landström. - Linnea Landström är en naturbegåvning. Det är som om hon är född på scenen. Det är hon som ofta kommer med förslag till koreografier, säger Ingela Lekfalk. Det är nämligen en annan sak man direkt ser, att de tre är vana vid att inte bara sjunga utan även agera på scenen. Föreställningen har inga longörer utan scenerier är lagda. Mycket görs just tillsammans och i stunden även om repetitionsarbetet är det typiska för scenproduktioner med musik. - Vi har repeterat var för sig, säger Erik Palmqvist och Rosie som rest från Piteå till Luleå för intervjun. Sen repade vi i två dagar tillsammans. Ett samarbete
För sången och scenshowen har flickorna jobbat tillsammans med Ingela Lekfalk. - Man behöver alltid ett öga utifrån. Det gäller även bandet. Ingela har gett instruktioner "Se inte så sur ut!", säger Rosie och skrattar. Det man sjunger i showen - och som allsång, är klassiska barnvisor, sånger ur filmer, teveprogram och så Who’s da man, låten om Zlatan. Ett val som Lovisa Lekfalk var tveksam till, kände publiken till den? men som uppenbart blev en succé. Låtlistan har nämligen vuxit fram tillsammans med ensemblen och andra ännu yngre barn. För arrangemangen svarar Dag Lindberg. Men mycket har man löst tillsammans under repetitionerna. - "Här behöver vi ett trumsolo så att de hinner byta om", citerar Ingela Lekfalk förmodligen sig själv och tittar på Erik Palmqvist. Men orkestern betyder inte bara kvalitet utan är också en trygghet för artisterna i fronten. - Det känns bra om man tappar en vers och kommer fel. Då fixar de det, säger Linnea Mejfeldt. - Vi har övat jättemycket på hur vi ska göra om det blir fel, inte göra en min eller så. Fler föreställningar?
Och den självsäkerhet de hela tiden återkommer till kändes verkligen i Stadsparken den där lördagen. Efteråt när man hade mött barnen och fått igång allsången, premiären var också genrep, sett gensvaret kändes det lite snopet med bara en föreställningen. Därför funderar producenten på en fortsättning. Hon ser ett egenvärde i att artisterna som sjunger barnens sånger själva är unga och hon tycker att utbudet av kultur, här i en kombination som jag skulle vilja påstå är kvalificerad underhållning, är för litet. - Vi vill sjunga allsång med våra barn. Göra det med familjen, säger hon. Efter föreställningen fanns faktiskt inte ett enda allsångsshäfte kvar. Mitt exemplar får jag veta är rart. Hon planerar därför att vända sig till regionens förskolor och offentliga arrangörer med Tillsammans. Men nu turnerar det trots allt en del musik- och scenproduktioner i länet. Vad kan då Linnea, Linnea och Lovisa tillföra? Vi resonerar en stund. Svaret är på något sätt självklart. Unga artister kan inspirera andra på ett speciellt sätt, berättar tjejerna. Att till exempel se en ung Christina Aguilera, väcker tanken att så där vill jag också göra. Och än en gång betonar Lekfalk kvaliteten med en levande orkester - och att de tre unga tjejerna är mer än bra. Hon kallar dem riktiga proffs.

Unga som sjunger för unga inspirerar andra

När jag kommer till Stadsparken är det fullt ös. Framför den stora scenen är det full aktivitet. Ett hundratal personer, barn och vuxna, sjunger låten om Pippi Långstrump så det gungar.