Mildred Pierce, som de med någorlunda passabla kunskaper i amerikansk Film Noir från 40-talet (närmare exakt 1946) identifierar som en svartslipad melodramklassiker, med en fullständigt lysande Joan Crawford (hon belönades med en Oscar) samt Zachary Scott, Ann Blyth och Jack Carson, samfällt regisserade av den exilungerske halvsadisten och arbetsmaskinen Michael Curtiz (han gjorde bland annat en mycket stor mängd av filmer, bland annat även Robin Hoods äventyr med Errol Flynn och Casablanca med Bogart och Bergman).
I sin tur baserad på en närmast filosofiskt snittad hårdkokt roman (också den bestämt hemmahörande inom klassikerfacket) som när den översattes till svenska i slutet av 40-talet hette En amerikansk kvinna och som skrevs av det veritabla skrivarsnillet James M. Cain (1892-1977).
Cain var även mannen bakom bland annat The Postman Always Rings Twice (filmad minst två gånger; först på 40-talet med Lana Turner och John Garfield och sedan i början av 1980-talet, då Jack Nicholson och Jessica Lange samfällt hade saker för sig på ett inmjölat bakbord), och han brukar räknas som det tredje benet av fyra under det bord som bär upp den klassiska amerikanska kriminalromanen - de andra är då Dashiell Hammett, Raymond Chandler och Ross McDonald.
I den nya - och helt och hållet utomordentligt lysande - TV-serien är det Kate Winslet som spelar Mildred Pierce, under depressions-tiden i 1920- och 30-talets USA, där hon som ensamstående mamma försöker slå sig fram i restaurangbranschen, samtidigt som hon försöker vinna sin allt mera beräknande dotters (Evan Rachel Wood) kravlösa kärlek.
Regissören Todd Haynes har absolut gjort ett lika fint precisionsarbete här som i sin bästa film Far From Heaven (2002), som utspelade sig under 50-talet och handlade om en kvinnas (Julianne Moore) frigörelse.
Samma sak här och i Cains roman. I versionen från 1946 fanns ett helt onödigt mord instoppat som, tack och lov, är bortplockat här.
Det är massor med både melodramatik och vanlig dramatik i Mildred Pearce, samt en birollsbesättning som hela tiden helt intuitivt vet vad den sysslar med (Guy Pearce som ryggradsbefriad fjant!, Melissa Leo som Mildreds skeptiska granne!) samt en tidsfärg som det bara blänker och blossar om.
Kate Winslet är ännu mera sensationell här än hon vanligtvis är och kommer säkerligen att erövra diverse Emmy- och Golden Globe-statyetter. Hon är en av sin generations aktristriumfer. Hon känner helt enkelt inte till hur man gör för att vara dålig.
Mildred Pearce är alltså ett blytungt argument för att skaffa sig kabel-tv.
Det känns som alldeles för länge att vänta till jul för att se och uppleva detta akut levande tv-drama (något fullt så här gediget får man ju för övrigt aldrig eller sällan se på bio numera).