Tonsäkra chaufförer

Ibland tar fru Fortuna såna där vägar som bara är lite för bra för att vara sanna. Som de ganska osannolika omvägarna via Malmö, Värnamo, Tyskland och Tornedalen där samtliga rockande busschaufförer en gång startade sin musikaliska bana. För om du fortfarande trodde att Brandsta city släckers var det senaste inom genren "vardagsjobbs-rockare" får du nog tänka om. Ej i Trafik bildades nämligen i samma stund som Kuriren mötte upp dem för att prata musik och det här med att bilda ett uppdaterat Brandsta city. - Vi har pratat om det, senast skulle det vara på tapeten när Bussens dag ska hållas i centrum, men jag vet inte hur det blir med det än, säger Leif Fyrsjö, 59 år och rötterna i dansband och jazz. - Äh, det är väl bara att köra, vi behöver inte vänta på att någon VD ska starta bandet åt oss, säger Michael Andersson, gospelmusikern i gänget. - Visst, vill folk ha oss så finns vi, fortsätter Glenn Svensson, hårdrockaren. Sagt och gjort. Om det blir till bussens dag som den första officiella spelningen kommer att ske är ännu osäkert. Men visst ska det bli av, det lovar samtliga. Och instrumenten har de ju redan. För att inte tala om scenkläderna. <SPAN class=mr>Varierad bakgrund </SPAN>Hur Ej i Trafik kommer att låta står dock fortfarande skrivet i stjärnorna. Den musikaliska bakgrunden hos de fyra är i alla fall väldigt varierad. Jake Jacobsson, 59 år, är född amerikan men utvandrade till Tyskland i och med militärtjänsten. För snart 22 år sedan kom han till Luleå för att spela med sitt dåvarande jazzband på stadshotellet i Luleå. - Jag träffade min fru här och blev kvar. Sedan dess har jag spelat mycket med Dick Gyllander och andra jazzmusiker i stan, bland mycket annat, säger Jake. Vid första landningen i Luleå så levde Jake på att vara musiker sedan en tid tillbaka. Tidigare hade han bland annat turnerat runt i Europa med olika konstellationer, främst ett band vid namn Rainbow set. Som första jobb i länet var han musiklärare på Framnäs. Men nu är det främst busschaufföryrket på LLT som gäller. Glenn Svensson, 38 år, kom också till Luleå för kärleken. Musikkarriären startade redan i förra hemstaden Malmö där han också släppte en hårdrocksplatta 1986 med med bandet St Valentine. Innan han en tid senare hamnade på grisfest på Playa Ingles, träffade sin nuvarande fru och flyttade upp till Luleå för 18 år sedan. - Nu har jag ett band som heter Sly bullit med en del gamla medlemmar från mitt tidigare band Milkbone. Numera är det coverbandstuket för oss och vi har fler spelningar än vi hinner med, säger Glenn. Michael Andersson 32 år kommer från Värnamo från början. Han har sitt förflutna i kyrkans musikvärld och har aldrig spelat i ett band, utan beskriver sig själv som en "individualist" som musiker. <SPAN class=mr>Skrivit busslåt </SPAN>- Jag skriver mycket låtar och allra mest visor, hur det än blir när jag sätter mig vid ett piano så brukar det låta gospel, säger Michael. - Vi har ju en tanke och en dröm allihopa om att få spela ihop och jag har faktiskt skrivit en busslåt. En dansbandslåt som handlar om en tjej som träffar en kille på bussen, den ska vi garanterat spela, fortsätter Michael. Alla fyra musikaliska chaufförer är eniga om att deras olika musikaliska bakgrunder inte kommer att ställa till några problem, snarare tvärtom. - En ny definition av fusion kommer det bli, säger Jake och skrattar. - Jag hittade en gång ett papper med ett väldigt välskrivet partitur* som Jake lämnat i bussen och tänkte redan då att man lätt skulle kunna göra det lite rockigare med gitarr, fast man ändå behåller grundstuket i det som en jazzlåt, säger Glenn. - Det viktigaste i en orkester är personligheterna. Det finns inte två orkestrar som låter likadant, och när man tar hänsyn till varandras personligheter tror jag vi skulle kunna färga musiken på vårt eget sätt allihopa, säger Jake.*partitur=Ett notblad som innehåller alla stämmor i ett musikaliskt verk.