The Grudge

The Grudge
Filmstaden
Regi: Takashi Shimizu
Manus: Stephen Sescu baserat på den japanska filmen Ju-On
Foto: Hideo Yamamo
Musik: Christopher Young
Skådespelare: Sarah Michelle Gellar, Jason Behr, KaDee Strickland, Clea DuVall, Bill Pullman, Grace Zabriskie, William Mapother

LULEÅ2005-01-14 06:30
Rolf Nilsén
Förra årets mest fasansfulla skräckfilmsrysare på biorepertoaren var den amerikanska remaken på den japanska The Ring.<BR>Årets mest skräckinjagande film kan mycket väl vara en annan amerikansk strukturering av något ursprungligen japanskt: The Grudge, som lika gärna hade kunnat få heta Förbannelsen på svenska, och som bygger på det japanska originalet Ju-On.<BR>Samma regissör: Takashi Shimizu. Och en osviklig förmåga att sätta i gång skrämmande och elaka händelseförlopp, som faktiskt kan bidra till en åtminstone partiell pulsökning hos åskådaren och verkligen uppfyller de ? helt legitima ? anspråk på att bli skrämd som man kan vara innehavare av.<BR>Sarah Michelle Gellar (bekant från TV-serien Buffy vampyrjägaren) har följt med sin pojkvän till Tokyo och knäcker extra som hemsamarit hos amerikaner bosatta i den japanska huvudstaden. En dag skickas hon i väg till ett hus där hon får se något fasansfullt. Och tydligen är det faktiskt så att själva huset är besatt av ren och oförfalskad ondska.<BR>Snart jagas hon av spöksyner, som förvandlas till psykoser, och så börjar folk dö omkring henne också. Huset utkräver sin tribut av henne. Och här har vi då verkligen den där krypande sortens fasa, som alltid karakteriserar alla riktigt kvalitativa skräckberättelser. Vare sig det gäller böcker eller film.<BR>Jag kan faktiskt tänka mig att jämföra The Grudge med något som hade kunnat vara skrivet av en gammal lugubert skrockande skräcktant som Shirley Jackson. Eller något som moderna horror-meisters som Stephen King eller Peter Straub hade tuggat fast sina metaforiska huggtänder i.<BR>Jo, det är på det här sättet också: det finns ögonblick här när jag faktiskt blir rädd. Riktigt nervskakande jätterädd. Och då känns det som att det är på riktigt och inte som någon jävla sorts film alls.<BR>Men det behövs inga hinkar med utspillt blod för att det ska bli på det sättet. I stället arbetas det enbart med effekter och antydningar. Ett skrik där, en rörelse i ögonvrån där, en skugga, ett högt och oväntat ljud.<BR>Det blir extremt obehagligt och ser man det här får man, mer eller mindre, vara förberedd på diverse otäcka mardrömmar också.<BR>The Grudge är nämligen den där sortens infernaliska film som aldrig ger sig.<BR>Vi snackar definitivt inte om puerila fjantigheter som The Blair Witch Project eller annat handkameraskakigt här. Vi snackar i stället om The Real Thing.<BR>Fixar ni en och en halv timmes störande suggestiviteter ? lös då biljett till detta.<BR>Annars (och för er egen skull) ? låt bli.<BR>Ett gott råd, bara.&nbsp;
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!