The Aviator 

Vad vi står inför när det handlar om Martin Scorseses senaste film The Aviator (vilket i en språkligt sett mindre amerikaniserad värld lämpligen hade kunnat översättas till Flygaren) är en berättelse om en man försedd med både envisa och fullständigt enorma visioner. Men även om en man allt mera behärskad av sina neuroser, manier, rädslor, fobier och demoner. Mannen hette Howard Hughes (1905 ? 1976) och var en amerikansk industrialist, flygare och flygproducent. Så småningom även en fullt utvecklad fobiker och excentriker, som från mitten av 50-talet knappt syntes till i offentligheten utan levde som en eremit i olika hotellsviter i Las Vegas. En man vid namn Melvin Dummar hävdade i början av 70-talet att han hade plockat upp en man i sin bil som irrade omkring i öknen utanför Las Vegas och efter att han hade kört honom hem, skulle denne ha lämnat honom ett papper där det stod ?H. Hughes? och sagt att han skulle bli kontaktad. Efter en tid kom det ytterligare ett papper där denne ?H. Hughes? lämnade en viss procent av sin totala förmögenhet till Mr. Dummar. Men när denne, efter Hughes död, försökte göra anspråk på pengarna så visade det sig att alltsammans bara var en bluff. Historien filmades dock under titeln Melvin och Howard och med Jason Robards som en högst trovärdig Hughes, försedd med vilt stripigt hår och dito skägg, samt med Paul Le Mat som Melvin. Howard Hughes har också porträtterats av en energisk Tommy Lee Jones i en några decennier gammal TV-film, men han har aldrig hittills skildrats med en sådan stark dynamik och total omsorg som sker här i The Aviator. Martin Scorsese har ansett att det behövs närmare tre timmar för att berätta om den färgstarkare delen av Mr. Hughes liv. Och då må det vara på det viset. Jag tycker absolut inte att det vare sig är långt eller ens känns som långt. Har man en bra story så håller det med en lång film, likaväl som med en lång artikel. Det handlar bara om att bibehålla tittarens/läsarens intresse och det lyckas Scorsese lika genomgripande med här som han har gjort i sina tidigare (och flera timmar långa) filmer som Gangs of New York, Maffiabröder, Casino, med flera. Leonardo Di Caprio har nu slutgiltigt klivit ur tonårsskorna, borstat bort skäggfjun och acnesalvor från ansiktet och visar att han utomordentligt bra behärskar även en fullvuxen roll. Glöm Titanic (och glöm framför allt det sövande fiaskot The Beach!) och diverse annat med honom. Nu genomför han ett komplext porträtt av den minst sagt märklige Howard Hughes och det är klar Oscar-varning på det. Di Caprio går in i rollen när Hughes som 17-åring har ärvt Hughes Tool Company i Houston, Texas, som producerade borrkronor för oljeletning. Sedan är det hela turbulensen kring Hughes kostsamma äventyr i Hollywood, hans eskapader med olika filmstjärnor som Jean Harlow, Katharine Hepburn (Cate Blanchett är tungt karismatisk i den rollen) samt hans envisa (och ofta lyckade) försök att skapa ständigt allt snabbare flygplansmodeller. Filmen avslutas i slutet av 40-talet, när Hughes har haft massor av motgångar och bland annat är märkt av en svår flygolycka. Nu börjar också hans fobier och inre demoner allt mera ta över hans tillvaro. Fast han förvärvade ändå aktiemajoriteten i filmbolaget RKO och ända fram till 1966 behöll han kontroll över aktierna i flygbolaget TWA. Di Caprio lyckas fånga de snbba skiftningarna i Hughes karaktär och det är en hårt prövad man som mumlar osammanhängande och tomt stirrar genom kameran mot oss, i slutet av filmen. Det är, kort sagt, ett filmarbete som imponerar. Sedan är det ju inte till någon nackdel om man känner till åtminstone fragment av den amerikanska nittonhundratalshistorien, speciellt med inriktning på filmens värld, vilket i så fall gör att man kan ha ännu större utbyte av skildrandet av Hughes ekonomiska excesser under inspelningen av flygfilmen Rymdens demoner 1930 samt av hans problem med censuren efter inspelningen av den mångtydigt erotiska westernfilmen Den laglöse, med den frikostigt dekolleterade Jane Russell, som spelades in 1940 men inte släpptes ut på repertoaren förrän 1943. Men man kan också se ? och förhoppningsvis ha stort utbyte av ? The Aviator helt utan några som helst förkunskaper. Det är en starkt fascinerande film om ett starkt fascinerande levnadsöde, skapat av en visionärt begåvad regissör och även försedd med ett överdådigt foto (av Robert Richardson) samt av ett antal intressanta birollsstudier också. Alan Alda som korrumperad senator, John C. Reilly som Hughes trogne ekonom Noah Dietrich, Alec Baldwin som Pan Am-chefen Juan Trippe, Jude Law som filmstjärnan Errol Flynn, Ian Holm som forskare av tysk härkomst, Kate Beckinsale som den eldfängda starleten Ava Gardner, med flera. Detta räcker ju mycket gott för att tre timmar ska försvinna hur snabbt som helst. Alldeles som de gör. När det är en bra historia berättas.

The Aviator&nbsp;

The Aviator