"Ted var levnadsglad"

Kenneth beskriver sin bror Ted Gärdestad som en levnadsglad och filosofiskt lagd grubblare. Beskrivningen kan tyckas vara motsägelsefull eftersom Ted tog sitt liv 1997, vid Häggviks station i Sollentuna. Men det verkar finnas utrymme för en livsgnista i en person som drabbats av en så allvarlig psykisk sjukdom som schizofreni.
– Det fanns en mörk och en ljus period för Ted. Den ljusa tiden var väldigt betydelsefull för honom. Han är mannen som älskade livet så mycket att han slutligen tog sitt eget liv, säger Kenneth Gärdestad när jag träffar honom på Kulturens hus några timmar innan Arctic Voices föreställning (arrangerad av Sunderby folkhögskola) på onsdagseftermiddagen.
Speciell man
Han förklarar att han ofta begrundar sitt val att berätta om Teds öde, eftersom han vet att brodern egentligen inte skulle vilja det.
Men eftersom psykiska sjukdomar ännu är tabu­belagda tjänar hans föredrag ett gott syfte.
När han berättar om Ted målar han upp bilden av en väldigt speciell person:
– Han var en känslomänniska. Både när det gäller hans tennisspelande och musik. Musiken var en tröst, lite som terapi, säger Kenneth.
Ted Gärdestad var inte bara en framstående artist, utan även tennisspelare. Ted hann med väldigt mycket under sitt 41-åriga liv.
Förutom de oförglömliga låtarna som han komponerade tillsammans med textförfattande brorsan Kenneth var han som fjortonåring Sverige­tvåa i Tennis efter självaste Björn Borg.
Kenneth fick bära rollen som mannen bakom Ted Gärdestad, men han har vid flera tillfällen blivit erkänd för sin viktiga roll som textförfattare. Bland annat tilldelades han SKAP:s (Svenska kompositörer av populärmusik) stipendium 2006, för sina sångtexter. ”Ted gav mig orden: de fanns gömda i hans musik”, har Kenneth sagt om sin insats.
– Ted fick stå i rampljuset. Det var lite som när Ted spelade tennis. Även då fick jag och mina föräldrar vara väskbärare, skrattar Kenneth.
Kenneth tycker att samhället har gjort stora framsteg i hur man bemöter personer som drabbats av psykiska sjukdomar.
– Men jag är inte så säker på att Ted kunde ha fått en bättre behandling i dag. Det finns mycket kvar att göra. Många behöver individuell hjälp.
Det är enligt Kenneth skammen som gör att den drabbade slutligen tar sina liv. Och skammen har sin rot i samhällets syn på sjukdomar som schizofreni.
För några år sedan skrev Kenneth Gärdestad boken Jag vill ha en egen måne tillsammans med journalisten Keijo Liimatainen.
Där berättar Kenneth både om framgångarna och den slutgiltiga motgången i Teds liv.