Tango, jojk och performance

Krokodilbrottarna, Ulla Lyttkens och Håkan Rudehills fria teaterkonstellation, är redo för nya äventyr. Tillsammans med författaren Mikael Niemi ch koreografen Ossi Niskala, känd från Cirkus Cirkör, inleds nu arbetet med en föreställning som har premiär nästa år.

LULEÅ2006-05-09 06:00
<P>Vi stiger på mitt i en tango. Bakom pianot sitter Håkan Rudehill. Bredvid står Daniel Sandström och sjunger Satumaa - en av de mest kända, åtminstone på våra breddgrader. Den kan han - redan som 19-åring för sex år sedan sjöng han den tillsammans med Norrbotten Big Band på en fullsatt konsert i Pajala Folkets hus. Det blev succé och ett minne för livet, både för honom och för några av oss som lyssnade den gången.<BR><SPAN class=mr><STRONG>Resa till kroatien</STRONG> <BR></SPAN>Men nu är det andra tider, kanske också andra tongångar. Den eviga tangon har fått nya uttolkare och strax uppenbarar sig också Sofia Jannok, känd både för sin jojk, men också som en i ensemblen till Norrbottensteaterns uppsättning av musikalen Sugar. Nu har hon precis kommit hem efter en lång turné för Rikskonserter. En resa som inte bara tog henne och Peter Tikkanen Trio runt i Sverige, utan också till Kroatien. Sammanlagt har de gjort 40 konserter på sin turné. Nu ska Sofia Jannok ladda batterierna, skriva nytt material, men också spela en av huvudrollerna i dramat Erkki och Laura som regissören Jonas Jarl sätter upp i Pajala i sommar. Nu rör hon sig i rummet som tillfälligt lånats av Lule Stassteater, sjunger och läser några rader ur en text tillsammans med skådespelaren Göran Forsmark, som under våren har kunnat ses som den skenhelige pastorn i John O Olssons TV-serie Möbelhandlarens dotter. Under hösten ska han spela Tjechovs Körsbärsträdgården på stadsteatern i Göteborg, i regi av Rimas Tuminas från Villnius. De läser växelvis texten som handlar om vad man skulle svara på frågan om hur man skulle ha levt om man fick chansen att leva om sitt liv. Svaret är som det brukar - "precis som jag har levt". - Jag skulle inte ha varit så blyg, lägger Göran Forsmarks rollfigur till. <BR><SPAN class=mr><STRONG>Mognat några år</STRONG> <BR></SPAN>Ungefär där tar det slut, det som av författaren själv beskrivs som "en blandning mellan text och performance, en rolig form, baserad på en liten text på elva sidor" som handlar om livsval. Författaren är Mikael Niemi och den lilla texten har legat till sig i några år. Just nu pryder hans ansikte första uppslaget på Norstedts förlagskatalog. Till hösten kommer han med en ny bok - Mannen som dog som en lax - och nere på Norrbottensteatern förbereder man hans kommande helaftonsföreställning kring kuppen i Vietas. Men nu handlar det om någonting helt annat - ett samarbete kring en idé som funnits länge. Tanken på att göra någonting under Krokodilbrottarnas etikett - en fri konstellation som en gång initierades av Håkan Rudehill och Ulla Lyttkens, men som legat i dvala under några års tid. - Vi har pratat om det här i många år, men så plötsligt ringde Håkan och sa att nu kör vi, säger Mikael Niemi. Den som satte igång Rudehill var Göran Forsmark och med en samarbetspartner i Dans i Nords Maria Rydén tog det hela fart. Hon kopplade ihop Håkan Rudehill och Ulla Lyttkens med koreografen Ossi Niskala. - Nu har vi en slags kick-off här i Luleå, säger Ossi Niskala, som tillsammans med regissören Ulla Lyttkens kommer att leda övningarna fram till premiären i februari. <BR><SPAN class=mr><STRONG>Gillar att röra till det</STRONG> <BR></SPAN>Ossi Niskala betraktas som Cirkus Cirkörs huskoreograf och har varit med gruppen nästan från början. Vid sidan av många intressanta projekt, ska han nu iscensätta Krokodilbrottarnas nya föreställning som ännu inte fått något namn. Ossi Niskala, som förutom att arbeta som dansare och koreograf på senare år har lärt sig luftakrobatik, säger att han gillar att röra till det. - Det handlar kanske inte om att skapa en ny fenomenal teaterform, men vi kommer att arbeta associativt utifrån det manus vi har och låta den ena leda till det andra. Därför är det omöjligt i dag att säga vad detta kommer att bli när det blir klart. I vanliga fall brukar koreografen vara underordnad regissören. Här blir det tvärtom, något Ulla Lyttkens ser fram emot. - Det blir krockar mellan olika uttrycksformer och det gillar jag. En uppbruten form med andra ingångar än de vanliga där var och en bidrar med sitt kunnande, säger Ulla Lyttkens. Som så ofta när det gäller teater- och dansprojekt utanför institutionerna kan producenterna ännu inte med säkerhet säga hur och var föreställningarna kommer att spelas. - Men vår tanke är att det ska bli en turné runt om i länet, säger Håkan Rudehill.</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!