Skönhet och kuslighet

Nytt år och en ny start i utställningshallarna. Inger Thurfjell, tredjeårselev på Sunderbyns konstlinje, ställer ut oljemåleri och emaljer. Här är en målare som både arbetar med symboler och närmar sig människan på ett närmast surrealistiskt sätt, skriver Regine Nordström.

Foto:

LULEÅ2008-01-14 01:45
I Tidspringaren hittar vi Inger Thurfjell. Här finns med en särskilt påtaglighet det speciella, det säregna främst uttryckt genom de stora gestalterna med sina kraftiga ben. Det får uppträda tillsammans med detaljer och delar ur utställningens tydliga tema: kvinnan som mamma, medelålders och flicka. Som medspelare på arenan har hon hunden och mannen. Den senare förbluffande genomgående hotfullt framställd på ett dovt, ibland nästan osynligt sätt. Temat förstärks av att Thurfjell, som går tredje året på Sunderby folkhögskolas konstlinje, genomgående visar oljemåleri och emaljer i Konstgillets första utställning för året. Påtagligt är också hur samma karaktär, en kvinna med mörkt hår, avporträtteras på bild efter bild tillsammans med andra element ur konstnärens mentala askar. Hon återanvänder gärna detaljer och element mellan bilderna: ett porträtt i helfigur av en ung flicka med gul halsduk, ett ristat mönster med cirklar, en prinsesskrona och två hundar med spetsig nos är bara ett par exempel. De presenteras genom ett slags collageteknik där hon ofta blandar måleri och mångfaldigade bilder, ett slags färgtryck. Det ger de färdiga verken ett intressant uttryck av något både suddigt och mycket klart. Det är uppenbart att betraktaren står framför en målare som både arbetar med symboler och närmar sig människan på ett närmast surrealistiskt sätt. Vad hon vill berätta är dock, trots att man genom den stora mängden verk snabbt blir bekant med det som just nu upptar henne, rätt oklart. Jag känner mig faktiskt märkligt oberörd av alla dessa flickor, mödrar, hundar, män och konstaterar att detta är uppenbarligen inte min berättelse om än arketyper ska kunna delas. Däremot gläds jag över formaten. Flera verk är mycket stora och jag gillar Inger Thurfjells sätt att låta en given skuggning bytas ut mot ett motiv som en hund i ett knäveck eller en flicka i en kind. Och det gör faktiskt ingenting alls att man tyckt sig se det förut hos tidiga 1900-tals modernister. Men med Tidspringaren tar hon som sagt ändock tag. Jag tror främst beror på detaljer som skyddet mot snödrev fortfarande använt på norrbottniska myrar, den lilla flickan i stället för Luther på den trygga damens axel och gestalterna med de fantastiska Thurfjellska benen. När man sedan möter samma kvinna, men från nattsidan, i Reportage från insidan kittlas nyfikenheten och komplexiteten får ett oväntat tillskott. Här finns både det sköna och en ny kuslighet.
Mammadrömmar och andra hundar Inger Thurfjell Konstgillet, Boden
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!