Skivor: Deus "Vantage Point"

Belgiska DEUS är ett sånt band man respekterar och följer lite på avstånd, liksom intresserat men inte med någon riktig passion. Det låter nämligen lite så också: duktigt, alltså bra duktigt, inte ironiskt.
Dessvärre har de på sina 14 år bara åstadkommit ett riktigt bra album: A Bar Under The Sea från 1996.
På nya Vantage Point är det som det brukar vara. Det är bra låtar, bra texter som förlorar sig i smarthet och ett slags stilistiskt spretande som är lite enerverande. Då hjälps det inte att alla grejer för sig är helt ok, eller att Karin Dreijer Andersson sjunger lite på en låt.
Det är lite progressivt här, lite garagerockigt där. Det blir för mycket.
Det låter David Bowie, Soundtrack of Our Lives, King Crimson, Primal Scream och Radiohead. Inom loppet av tre låtar. Det är bra, men det borde låta mer som, ja till exempel Deus. Man borde höra att det är ett och samma band.

Skivor: Deus "Vantage Point"

Den belgiska gruppen Deus förtjänar respekt, men Norrbottens-Kurirens musikrecensent Matti Alkberg ger gruppens senaste alster en sval trea.