Skickligt och lyhört från samisk mylla

Det är många år sedan jag hörde den samiska sångerskan Sofia Jannok för första gången. Det var när hon och Anna Kärrstedt hade en duo tillsammans. Redan då blev jag begeistrad. När jag några år senare hörde henne live på Umeå Folkmusikfestival då var jag fast, helt klart. Vilken röst, vilken scennärvaro och vilken utstrålning den tjejen hade då och fortfarande har. Jag har hört henne live flera gånger efter det. Hennes förra platta White/Ceaskat, som kom för ett par år sedan, var inte svår att ta till sitt hjärta. Det är sannerligen inte Àssogattis heller. Sofia jobbar sedan några år tillsammans med Peter Tikkanen Trio som också är med på den här plattan. Skickliga och lyhörda musiker liksom de gästmusiker som finns med. Det är härligt att höra vilken utveckling som Sofia har genomgått. Hon har komponerat nästan alla låtar själv och musikaliskt spänner de över ett stort register. Här finns influenser från jazz, visa, folkmusik och pop. Men, Sofia tappar inte sina rötter för det. Hon står stadigt i den samiska myllan och vilar tryggt i förfädernas traditioner som flyter väl ihop med de olika musikstilarna. Genomgående fin sång av Sofia och bra låtar och jojkar. Men, jag har ju fått mina favoriter och vill då särskilt lyfta fram den fantastiskt vackra Liekkas, den poppiga Irene samt den samiske poeten Nils Aslak Valkeapåås alltid lika underbara Sámi eatnan duoddariid i en bra och pampig version.

Skickligt och lyhört från samisk mylla

Micke Forsberg recenserar Sofia Jannoks senaste skiva där han genast skaffade sig några favoriter.