- Vi ger ut dem som tvillingböcker. Både för att ämnena har beröringspunkter men också för att hämta stöd hos varandra. Det är känsliga ämnen, säger Peo Rask.
Det är Roberth Ericssons tredje och Peo Rasks sjätte diktbok. Böcker och ämnen ingen av dem egentligen haft en tanke på att ge ut förrän deras egen verklighet krävde ett uttryck.
För Roberth Ericsson var det faderns självmord för två år sedan. För Peo Rask en mental kraschlandning på ett hotellrum i Budapest hösten 2010.
- Jag tog mig inte för någonting, började skriva och insåg hur jag under lång tid av mitt liv använt resandet som flykt från mitt eget depressiva tillstånd. Där förstod jag att jag aldrig någonsin kan förändra något genom att resa om jag inte kan förändra tillvaron på hemmaplan, säger Peo Rask.
Skulle inte bli bok
Med sig hem från Budapest hade han ett grundmanus som ligger till grund för den kanske mest personliga diktbok han gett ut.
- Tidigare diktböcker har jag valt ett ämne, ett tema jag jobbat med. Den här boken har förvisso också ett tema men utgår från mig själv på ett helt annat sätt. Tanken var aldrig att det skulle bli en bok, säger Peo Rask.
För diktarkollegan Roberth Ericsson var det tvärt om. Han kände att han hade en skyldighet att bidra efter faderns självmord.
- Hade jag varit läkare hade jag satsat på forskning om ämnet, men eftersom jag är poet blev det ett bidrag till litteraturen om suicid.
Efter den smärtsamma händelsen för två år sedan har Roberth Ericsson läst det mesta inom ämnet, både vetenskapliga, medicinska böcker till ren tröstlitteratur där folk delger sina erfarenheter.
Litterärt skimmer
- Det jag upplevde var att sorgeprocessen och det suicidnära tillståndet hade ett sorts högtidligt skimmer över sig i litteraturen. Att ge tröst var det viktigaste. Jag saknade det skitiga och råa. Hur det känns en vanlig tisdag. Smutsen, skammen, det fula och obehagliga i processen. Vad händer i ett suicidnära tillstånd och vad händer för dem som bevittnar?
Formen var det första han tog beslut om. Dikterna består av åtta rader med inspiration från poeten Erik Lindegrens sprängda sonetter.
- Jag ville ha en fragmentarisk, avskalad och rå form. I mina tidigare diktböcker har jag arbetat mer distanserat med formexperiment och språklekar. I Fadersfärd har innehållet fått styra mer även om formen är viktig.
Tematiken rör sig kring människan som är på väg mot självmord och den som blir kvar: person 1 och person 2.
Varför ska man leva?
- I början av dikterna går det ganska lätt att utskilja vem som är suicid och vem som är efterlevande. Senare är den distinktionen inte lika tydligt, för även den efterlevande måste ställa sig frågan varför man ska leva.
Både Roberth Ericsson och Peo Rask känner att de i och med utgivningen av dessa två diktsamlingar lämnat det bakom sig.
- Jag varken kan eller vill skriva om depression igen. Nästa projekt är helt annorlunda, som att vrida 180 grader, säger Peo Rask.
Boksläppet sker i dag klockan 13 på Kulturens hus i Luleå.