Samma sound som 1999

Egentligen är det ju rätt fånigt att det är jag som skriver den här recensionen. Femtonårig poptjej recenserar en tretti plus-rappare, liksom. Kanske inte den bästa kombinationen. Men jag stod där publikhavet i alla fall, bland hiphopgrabbar och -brudar, de flesta något eller några år yngre än jag själv, med flashiga mönstrade kepsar och stora hoodies. Fast, hav vore kanske synd att kalla det, det som Petter och sidekickarna Miki Asante och DJ Sleepy kunde titta ut över; den lilla klick hiphopfans som kommit dit och gjorde sig besväret att stå upp fyllde inte ens det ytterst begränsade dansgolvet. Publikhavet var således snarare en publikpöl. Inte för att det verkade bekymra Petter & co - jag har förvisso inte varit på så många hiphopspelningar, men deras energi är rätt imponerande. Trots att det säkert känns rätt trist med alla tomma platser så ropar Miki "LULEYOO" med samma entusiasm som om stora salen varit fullsatt och lyckas få igång den där kepskidspölen rätt rejält stundtals, så lite cred ska de ha.

Samma sound som 1999

"Egentligen är det ju rätt fånigt att det är jag som skriver den här recensionen", skriver Norrbottens-Kurirens Anna Hörnell som såg och hörde Petter på festvalen -30 grader i Kulturens hus på fredagskvällen. Två Kurirhästar, gav hon Petter.