Komplex och musikaliskt lekfull jazz framfördes av den norska trion. Svängigt och glatt. Psykedeliskt och vackert. En variation värd att beundra. LINK fångar känslor och bäddar in dem i sin jazz. Ordspråket "ju fler kockar desto sämre soppa" blev krossat i små, små bitar när var och en av trions medlemmar bidrog med egenskrivna verk. En salig blandning, som resulterade i en levande spelning med många ingredienser. Låten Kyss lät som tagen ur soundtracket från Super Mario eller tv-spelet Zelda, där en ung man vid namn Link är hjälte, passande nog.
Trumslagaren Sverre Gjörvads psykedeliska kompositioner, blandat med pianisten Eirik Halvorsens moderna tappning av jazz och Marianne Halmrasts sololåt på bas gav intrycket av tre olika koncept i ett. Jazzen blandades med bluestakter och vackra melodiösa inslag. Den enda låt som inte var skriven av dem själva var John Taylors In Cologne, som passade utmärkt in i trions repertoar.
Sverre Gjörvads komposition This and that var rivig, liksom hans scenspråk, och lät som en blandning mellan rockbandet The mars volta och en tidig Miles Davis.
Ibland blev det något yvigt och osammanhängande, men det är samtidigt kanske just det som gör LINK till vad de är: en grupp nyskapande virtuoser som hela tiden överraskar sin publik. De tappra åhörarna som stannade kvar och såg på den sena konserten på Kulturens hus mös av inramningen - jazzklubbskänslan, utsikten över Norra Hamn och ett rivigt gäng från Finnmark i nordligaste Norge bjöd på underhållning och publiken tog emot med öppna armar.