Rebell med nyfödd skaparlust
Lars Hedström har träffat Torbjörn Säfve på besök i hemstaden. Hans vardag utspelar sig numera långt från asfalt och neon.
En gång i ungdomen döpte han själv Luleå till " världens minsta storstad" och när han i går tog några steg inne i entréhallen kände han sig upplyft.
- Det känns häftigt, äntligen har Luleå fått en sorts motvikt till hockeyladan Delfinen. Nu gäller det förstås bara att fylla kulturhuset med ett bra innehåll, men nu finns i alla fall möjligheterna. Jag hörde att Peter Mattei tänkte ordna en sångarfestival 2009 och bara jag tänker på kulturhuset kommer jag själv på massor med idéer.
Det låter som om Luleå låter lockande igen?
- Ja, jag blir nästan sugen på att återvända
Tillbaka till Malmudden
Vi har, överraskande nog, åkt ut till Malmudden och Musica för att prata. Musica är en härligt otrendig lokal där innehavaren säljer gamla vinylskivor och serverar en hederlig kopp kaffe med kanelbulle, inte en latte så långt ögat når. Chick Corea snurrar på skivspelaren och på väggarna hänger flygfotografier från sommaren 1950; Bert Perssons magnifika svartvita bilder där det alldeles nybyggda Malmudden, Skurholmen och det som snart ska bli Örnäset, breder ut sig.
Vi sjunker ner i den gemytliga atmosfären, där vi omges av en otrolig mängd vinylskivor och rader av vackra plåtburkar och små udda prydnadsföremål.
Genom fönstren syns 6:an, höghuset där författaren växte upp.
Kopplingen mellan då och nu kommer självklart fram.
- Kåkarna var fyllda med järnverkare och morsan fick hänga ut genom fönstren på tredje våningen för att svabba bort malmdammet, medan jag och kompisarna kände oss hårda och gled omkring på Storgatan och gick och såg Chaplins Moderna tider. Där fick man se att det är möjligt att lyfta sig upp ur det industriella ekorrhjulet. Det var där jag började bygga upp min egen självkänsla, i samspelet mellan miljön och till exempel alla filmer jag såg.
Bybo på heltid
Torbjörn Säfves vardag utspelar sig numera långt från asfalt och neon. Han säger själv att han frivilligt gått in i skuggan. Han har tid nu, tid till det viktiga.
- Vi bor i Haddestad, en osannolikt liten by, mellan Örebro och Askersund. Det var ett 20-tal personer, mest pensionärer, som bodde där när vi flyttade dit 1998. Numera är jag bybo på heltid och har fått ett helt annat förhållande till skog och natur. Häruppe handlade allt om Malmudden och Storgatan. Nu känner jag mig äntligen fri, jag har aldrig haft så mycket tid som nu.
Och tiden använder han till att skriva, förstås. Bara i år kommer det ut tre böcker från hans författarverkstad. Först ut, nu i vår, är Dagbok om mörker och ljus, en stillsam personlig naturbetraktelse över ett år i Haddebo. Bok nummer två blir en drygt 750 sidor lång roman, Oratia Nuda. Nummer tre, Praktmattan, är en lättsinnig och levnadsglad skildring av den bortglömde 1800-talskonstnären Egron Lundgren, kallad den svenska akvarellkonstens fader, och hans erotiska och äventyrliga liv som resenär och målare.
Det stora romanprojektet
- Det erotiska och äventyrliga är något som jag tycker mig ha hittat mellan raderna i Egron Lundgrens egna böcker, bland annat En målares anteckningar 1-2. Han verkade som konstnär över hela Europa och reste bland annat till Egypten och Indien, innan han på äldre dar flyttade hem till Sverige.
Den naturdagbok som Säfve kommer ut med i vår på Alhambra förlag bottnar i det lugn han tycker sig ha hittat i lilla Haddebo i Närke. Ett lugn som han inte visste att han hade i sig men som växt fram på ett naturligt sätt.
Romanen till sist, är första delen i något som Säfve kallar Globalsviten. Första delen, Oratia Nuda, startar i Medina och Mecka där ett ögonvittne nedtecknar profeten Mohameds berättelser. Ögonvittnet flyr till Tanger och efter många öden och äventyr avslutas romanen med att sonen återberättar faderns berättelser för en munk vid Stonehenge i England.
- Jag tänker mig Globalsviten som tjugo kommande romaner, berättelser som ska ta in hela världen. Jag ser det som att alla mänsklighetens historier kan rymmas i en enda människa.
- Vad består en människa av egentligen, säger han och ser allvarligt på mig. Om man kokar ner alla erfarenheter hamnar man till slut på ett antal udda filmer, böcker och erotiska drömmar och det är bara att teckna ner allt på papper.
- Den här friheten jag känner bottnar också i att jag återigen faktiskt känner en sorts nybörjarglädje som författare. Jag har lämnat mitt gamla förlag, Prisma, och kommer att ge ut de närmaste böckerna på två fina småförlag, Alhambra och Ruin.
Energi som måste ut
Torbjörn Säfve raljerar vilt med den utveckling som de stora förlagen haft. De han kallar, gamla kunniga redaktörer, har i rask takt spolats bort och nu behärskas förlagen av civilekonomer, en verklighet som Torbjörn Säfve inte vill ha att göra med.
Kvar finns uppenbarligen skaparlusten.
- Jag tror jag behärskas av en nervös energi som måste komma ut, säger Torbjörn innan det är dags att åka över Malmuddsviadukten in till kulturhuset och förbereda sig för fredagskvällens samtal med Mattias Alkberg.
- Det ska bli kul att se kulturhuset ordentligt. Bibliotekarien Bert Linné ska först visa mig runt och sedan hinner jag nog stanna till och se deras Erik Lindegrensamling.
Så jobbar vi med nyheter