Subtilitet är uppenbarligen inte något för dem. Inget fel med det. Bandet lyckas hålla sig på rätt sida av det pretentiösa och de tonsäkra sångarna Christoffer Wennberg och Joakim Brännwall har röster som gjorda för Raglephants prog/skräck-rock.
Det som drar ner betyget en aning är den oerhört dåliga speltiden. En solig lördagseftermiddag är på inget sätt ideal för Raglephants mörka estetik och till nästa festival så hoppas jag att bandet får en scen och starttid där man kan göra sig själva rättvisa. För låtar och kunnande bestitter bandet redan. Bäst var genombrottslåten Shattered Heart och härligt svulstiga People.