Den citerade raden innehåller en fantasieggande bild, den lyser upp ens medvetande, och ger en föreställning om att det finns intuitiva vägar till kunskap om världen, och sådana samtidigt enkla och komplicerade metaforer skulle i fortsättningen bli utmärkande för Tomas Tranströmers lyrik.
Erik Lindegrens, Karl Vennbergs, Ragnar Thoursies och de andra 40-talisternas revolutionerande förändring av vår svenska lyrik var en självklar utgångspunkt för 50-talistiska diktare som Lars Forssell och Folke Isaksson och inte minst för Tomas Tranströmer, som ofta tänker i bilder och låter bilder uppta tanken.
Naturälskande poet
Men betydligt äldre verskonst har också stor betydelse. I de första samlingarna framträder en ung poet, bevandrad i klassisk litteratur, som från början var ytterst noggrann med hanteringen av poetens alla redskap, med ord, rytm och bilder.
Tidigt stod det också klart att han är en naturälskande poet som gärna använder intryck från det svenska landskapet som en del av livsupplevelsen, som om det i naturen fanns korrespondenser med något okänt, något som man kan ana sig till, men som är svårt att fånga med ett sakligt utredande språk. Storm, en av dikterna i det lilla formatet, är skriven på sapfisk vers, ett gammalt grekiskt versmått vars rytmiska mönster kan användas också för vår moderna svenska:
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.
Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.
I naturen finns också språk, språk utan ord. Alla som försökt beskriva naturupplevelser har gjort erfarenheten att orden inte räcker till, människans sinnen är dessutom inte tillräckligt finstämda. Den som går ut med sin hund, märker att hunden iakttar en annan och delvis rikare värld än vad man själv gör, de oskrivna sidorna i naturen verkar hunden kunna läsa utan vidare.
I diktsamlingen Det vilda torget (1983) återfinns följande dikt:
Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.
Och visst kan man bli trött på alla ord som brusar omkring i vår kommunikationsbesatta värld och man kan föredra rådjurens tysta språk.
Niklas Schiöler har skrivit en fin avhandling om Tranströmers diktning, den boken heter Koncentrationens konst och är full av skarpsinniga närläsningar - en riktig guldgruva för Tranströmerälskare. Denna koncentrationens konst präglar också dikten ovan och just den konsten är kanske en av hemligheterna på vägen in i hans poesi.
Berövad på tal och rörelse
Koncentrationens konst utmärker också Tranströmers senaste böcker Sorgegondolen och Den stora gåtan, dikter som han publicerat efter det slaganfall som berövat honom både tal och rörelseförmåga. I dessa samlingar träffar man på många haikudikter, tre små korta rader men med ett stort innehåll. Jag kan inte tänka mig en mera praktisk litteratur än dessa dikter, på ett minimalt utrymme har man ett maximalt innehåll.
Uppenbarelse.
Det gamla äppelträdet.
Havet är nära.
Det är inte lätt för poeter som skriver på svenska att nå ut i världen med sina dikter. Men det har Tomas Tranströmer gjort, han är en internationellt känd poet. Den amerikanske författaren och vännen Robert Bly har översatt hans dikter till engelska och introducerat honom i Förenta staterna, och i dagens läge är hans dikter översatta till ett 50-tal olika språk - Tranströmer är faktiskt en av världens mest översatta poeter.
Och själv har han översatt eller tolkat en rad författare, Robert Bly förstås men också en rad andra engelskspråkiga författare. Likaså har han tolkat ungerska och grekiska poeter och därmed gjort dem tillgängliga för en svensk publik.
Påverkat världslitteraturen
I boken Tolkningar (1999) finns ett rikt urval av dessa översatta dikter och jag fäste mig vid en intressant passus i Niklas Schiölers förord:
"Sina synpunkter på poesiöversättning framförde Tranströmer 1990 då han mottog Neustadt International Prize for Literature. Inför den amerikanska publiken framhöll han alla sina översättare och menade också, att även en originaldikt utgör en översättning, att dikten är en manifestation av ett osynligt poem bortom de konventionella språken. Därför blir en tolkning till ett främmande språk ytterligare ett försök att förverkliga den ursprungliga dikten."
Tranströmer-kännaren litteraturprofessorn Kjell Espmark skriver i företalet till den franska Tranströmerutgåvan att vår poet vid sidan av Swedenborg och Strindberg är den tredje svenske författare som påverkat världslitteraturen. Borde han inte få Nobelpriset? Luleå kommuns lyrikpris, Lindegrenpriset, har han redan fått.