Besökare skänker växeln på entrépengen och publiken peppar vokalisten som kommer av sig tre gånger i samma intro. Bredvid mig står killen som slagit huvudet i scenkanten på fredagen, med femton stygn under bandaget på lördagen. Publik har rest från länet men också från Malmö, Stockholm och Umeå.
Spelar gör både insomnade band som återuppstått för tvådagarsfestivalen, men även nu aktiva band. Ett exempel på det förstnämnda och först upp på scen på lördagen är Socialgrupp 3 från Älvsbyn. Och de gör ingen som kommer för punk besviken. De ramlar ur bilen i precis tid till spelningen med ett ”Nu blir det puuuuunk”-vrål och folköl i platskassar. Och avslutar med att trummisen rasar över trumsetet och river detsamma. Däremellan är rundgången hela tiden närvarande.
En av kvällens på förhand mest omtalade spelningar är den med Joon Erektion, bandet där det startade för Mattias Alkberg. Då var det tidigt åttiotal och nu är det ny comeback. Trettio år gör saker med folk och det är vackert när vad som hade kunnat vara tre medelålders bankmän står på Punkhusets scen och spelar högt och snabbt. Alkberg på trummor undantagen, Nirvana-tröja på bank är än så länge ovanligt.
Joon Erektion blandar nyskrivna låtar som Koka soppa på ett lik med Massakern från 1982 och det är enkelt att slå fast att de tidiga funkar bäst. Roine Wiklund läser nya texterna innantill och bandet kommer ideligen av sig och börjar om.
I Dispose ingår en av kvällens arrangörer, Viktor Lundmark. I en tungt malande blandning av Motörhead och hardcorepunk skapar de tryck. En av dem Lundmark vill hylla med Norrbottens hardcorefest är Johan Dahlberg, sångare i Kranium som kliver på efter Dispose.
En utmattad arrangör sitter senare i entrén efter två spelningar på fredagen, en på lördagen – samt städning och värdskap däremellan. Dedikerad var ordet för kvällen.