Publiken ska se vad de hör

Extrema närbilder, ögat placerat mitt i händelsernas centrum. - Jag vill ta med publiken upp på scenen, visa dem saker de aldrig annars kan se. Peka ut detaljer, gå nära, visa upp dans och musik ur olika vinklar, säger dansaren och koreografen Michele Brangwen. Vi sitter på Kulturens hus i Luleå dit hon kommit i sällskap med trumpetaren och jazzmusikern Tim Hagans. Liksom han är hon amerikan, född och uppvuxen i New York och dansutbildad bland annat på Martha Grahams Center for Contemporary Dance. Sedan tio år tillbaka driver hon Michele Brangwen Dance Ensemble i Houston, Texas, där hon specialiserat sig på samarbete mellan dans och musik. - Jag vill att publiken ska se vad de hör, säger Michele Brangwen. Nytt sätt att uppleva
- I våra produktioner deltar musikerna och dansarna på lika villkor. Musikerna sitter inte bara där och spelar, de blir också en del i rörelsen på scenen, agerar med eller emot, men deltar alltid. Interaktionen är viktig för mig, ett nytt sätt att se och uppleva dans på, säger Michele Brangwen, som också gärna arbetar med dansfilm som hon ofta lägger in som en del i helheten under sina dansföreställningar. Tillsammans med Tim Hagans har hon skapat flera dansproduktioner på hemmascenen Barnevelder i Houston. Nu har de tagit samarbetet över Atlanten, till Luleå och Norrbotten. I december blir det en turné med Norrbotten Big Band, fyra dansare och en dansfilm. Tanken är att allt ska röra sig - bilder, dansare, musiker. Michele Brangwen sticker inte under stol med att det kommer att bli en utmaning att skapa rörelse av ett kompakt storband. Dans i snön
- Vi filmade under några kalla dagar med ganska mycket snö. Dansarna hade förberett sig hemma i Texas, men vi upptäckte att vi inte kunde röra oss lika lätt i snö som vi hade tänkt oss, så vi fick improvisera. Men det gick bra. Som koreograf vill Michele Brangwen gärna utgå från en berättelse. I amerikanska tidningar har hon uppmärksammats för sina "modiga" ämnen - bland annat efter föreställningar som A Note From Guantanamo, inspirerad från en bild från fånglägret, Confusion of Angels, där hon skapade ett "levande" altare kring tanken på alla dödsoffer i Mellanöstern, Black Rain som utgick från hennes tankar om bomben över Hiroshima och Sweet Land, som kretsade kring var den "amerikanska andan" och livsstilen för medborgares tankar. Denna gång utforskar hon den djupa och ursprungliga intuitionen som binder samman alla levande varelser med sin miljö och de konflikter som uppstår när vi manipulerar detta samband. Beroende av varandra
Hon har fortfarande tid på sig för att tänka ut titeln. Först under årets sista månad blir det skarpt läge för föreställningen som hon lovar ska innehålla originalkoreografi, musik, improvisation och film. - Min målsättning är alltid att musiker och dansare tillsammans ska skapa en spontan och kreativ miljö som är öppen för att vad som helst kan hända på scenen. Så brukar det bli och även om jag nu jobbar med en mycket större ensemble än jag brukar är jag säker på att det kommer att fungera. Det här projektet blir en intressant och spännande utmaning för oss alla, säger Michele Brangwen.