Tänk er Lars Adaktusson intervjua Sveriges största artist, Lars Winnerbäck som helt plötsligt säger "Jag har gjort den bästa, vitaste jävla skivan någonsin här. Den är full av folkmusik möter bonderock. Vit som snö, det här passar utmärkt för en riktig svenne-fest". Rubrikerna hade varit kolsvarta dagen efter i våra kvällstidningar. Landets krönikörer hade orerat sönder ämnet - "Är Lars rasist?" "Vill inte Winnerbäck att invandrare ska gilla hans musik?".
Lars hade fått bära hundhuvudet ett rejält tag. Men det där är Sverige. I USA är det inget som helst konstigt med att landets mest framgångsrika artist det här året uttalar sig så.
SJÄLVKLART FINNS DET anledningar till att USA har blivit så rasfixerade som vi inte är här i Sverige. Vi känner alla till slaveriet. Men jag är inte intresserad av några förklaringar till varför här, jag konstaterar bara. Att samma Kanye också under världens viktigaste tv-händelse för musik - den amerikanska MTV-galan fastnar på film backstage när han anklagar hela MTV-koncernen för att vara rasister som inte vill låta honom uppträda på stora scenen där Justin och Britney ska öppna respektive stänga galan, är bara en till del i allt det här. I intervjun i Spin säger också Kanye rakt ut. "MTV vill inte ha en ny Michael Jackson, de vill ha en ny Elvis". HÄR HEMMA GICK jag ungefär samtidigt och irriterade mig på hur media behandlade Dogge Doggelito, nu när han har gjort comeback som rappande pop/kids/reggaeton-artist. Hur varje intervju såg likadan ut. Hur Dogge, trots att det var 13 år sedan han slog igenom med The Latin Kings fortfarande bara fick svara på tre sorters frågor. 1. Om förorten. 2. Hur han skriver sina texter om förorten. 3. Om hur det är att bo i förorten. Snubben har varit grammisnominerad oftare än Uggla, Ledin, The Sounds och Petter tillsammans. Men han får inte prata om musik. Han får prata om förort. För den vet vi vita, medelklass, journaliststuderande, ignoranta män som skriver om musik fortfarande ingenting om (kanske inte någon annan medelklass heller för den delen). VAD ÄR EGENTLIGEN bättre? Att som i USA, ett helt samhälle accepterar att ras fortfarande är en issue. Att en artist som Kanye till och med använder det till bränsle, tändvätska för att skapa. Eller som i Sverige, att vi gullar och talar till "våra" invandrare som att de är mindre vetande. En hund. En lillebror. En obs-klassare? Jag vet inte egentligen. Jag låter er bedöma saken. Ibland undrar jag dock om det är därför svensk musik är så jäkla snäll ocho-spännande i jämförelse med amerikansk. Jag vet inte. Men det kan ha en del att göra med saken.