När Kuriren träffar Pija Lindenbaum har hon just skrivit klart sin nya bok Doris drar som utkommer i höst. Arbetet med boken har pågått sedan i höstas. Under många år skrev hon en bilderbok om året, men numera brukar hon ta ett sabbatsår mellan dem för att göra något annat.
– Det främjar min bilderboksskrivande väldigt mycket. Jag har ritat teaterkostymer, skrivit en vuxenroman och dramatik, gjort scenografi och haft en konstutställning. Men i höst ska jag skriva en ny bilderbok, säger hon.
Hon berättar att början till en historia ofta kommer i form av en känsla.
– Jag utgår ofta från en känsla som jag minns från det att jag var liten. I Siv sover vilse är det känslan av att komma hem till någon första gången. Det känns konstigt.
Trots att hennes böcker vänder sig direkt till barn säger Pija Lindenbaum att valet av ämne inte skiljer sig från böcker riktade mot vuxna.
– Ämnesvalet behöver inte skilja sig från vuxenböcker. Det handlar om livet, om kärlek, rädsla och sorg. Vi har alla något gemensamt med barn i det att vi också varit barn. Men man berättar saker på ett annat sätt när man riktar sig mot dem.
Pija Lindenbaum har en lång karriär som bilderboksförfattare bakom sig. I hennes böcker möts bilder och text i en symbios, och hon berättar att hon jobbar väldigt medvetet med kontrasten mellan dessa båda element.
Hennes bilder präglas av en impressionistisk upplevelse av världen, en värld där proportioner står i förhållande till känsla och inte till matematik. Tillsammans med dessa kraftfulla och känslomässigt laddade bilder tillkommer ett rappt och kärnfullt språk. Pija Lindenbaum säger att hon vill skildra världen ur barnens egna ögon.
– Jag vill inte berätta uppifrån. Jag vill gå ner och se världen ur barnens ögon.
Själv tycker hon inte att hennes känslor förändrats med åldern, men att vissa saker ändå skiljer sig åt mellan vuxna och barn.
– När det gäller känslor är det inget som förändrats från det att jag själv var barn, men det går inte att tänka som ett barn när man är vuxen. Barn har inga referenser eller erfarenheter av hur världen bör vara, fantasi och verklighet är inte avgränsad på samma sätt som hos vuxna. Därför är det också intressant att skriva för barn, säger hon.
Under sin karriär har hon skrivit drygt tjugo böcker, och hon både skriver och illustrerar sina böcker själv. Hennes val att börja skriva var däremot långt ifrån självklart, och hon berättar om osäkerheten hon kände innan hon gav skrivandet en chans.
– Jag har alltid varit väldigt intresserad av språk, men jag har också alltid varit en bildmänniska. Därför var jag rädd för att börja skriva. Jag tänkte att ”hur ska jag kunna det, jag ska ju syssla med bild”. Men jag kom över rädslan när jag fick bra respons på den första boken.
– Jag lägger så mycket energi och känsla i bilderna, det skulle vara konstigt att låta texten vara platt. Jag vill ha färg och känsla i språket, att det ska beskriva de människor det handlar om.
Många av hennes böcker har uppmärksammats för deras originalitet och Pija Lindenbaum har fått lika många utmärkelser som antalet böcker hon skrivit. Bland annat fick hon en utmärkelse av RFSU för några år sedan.
– Jag antar att jag fick utmärkelsen för att jag jobbat för att man ska få vara som man är och utmanat könsrollerna. Jag har beskrivit ämnen som inte varit så vanliga i böcker för barn, säger hon.
Ett exempel på detta är boken Lill-Zlatan och morbror raring, där ett gaypar figurerar utan att för den sakens skull hamna i fokus. För Pija Lindenbaum är mångfald en självklarhet i hur hon skildrar världen, även när hon skriver för barn.
– Jag skildrar saker utan att problematisera dem. Jag skildrar samtiden och där finns det olika människor och olika slags familjer, inte bara heterosexuella kärnfamiljer, säger hon.