Percy, Buffalo Bill och jag

Titel: Percy, Buffalo Bill och jag Var: Royal Regi: Anders Gustavsson Manus: Ulf Stark Foto: Camilla Hjelm Knudsen Musik: Magnus Jarlbo Medverkande: Börje Ahlstedt, Hampus Nyström, Daniel Bragderyd, Lena Strömdahl, Lisa Lindgren, Nicklas Hjulström, med flera. Tre kurir-hästar Percy, Buffalo Bill och jag var inte vad jag hade väntat mig. Jag trodde att jag ännu en gång skulle genomlida den perfekta, svenska sommaren i någon smakfattig, kvasi-1960-tals tappning. I inledningen, med jordgubbstårta, skärgårdsidyll och långsamma bilder på unga flickor i baddräkt, ser det också ut som om jag har rätt. Men i stället för att handla om det sexuella uppvaknandet, om pojkar som ska bli män, har regissören Anders Gustavsson gjort en film om kärlekens vardag. På Ulfs sommarställe regerar hans ilskna farfar, som tillsammans med de andra vuxna håller på att ruttna inifrån av leda och längtan efter ömhet. Ulfs bror meckar bara med sin moped och hans sommarkompis måste samla skalbaggar. Ändå vill han inte att hans vän Percy ska komma på besök, för Percy är mycket modigare och häftigare än han. Percy kommer emellertid ändå, och besannar Ulfs värsta farhågor när han charmerar både hans stora kärlek Pia, och farfadern som långsamt börjar glöda när han berättar om mötet med Buffalo Bill på en westernshow i London. I Percy, Buffalo Bill och jag finns vardagen närvarande i en tidlös skildring utan pasteller. Det enda Ulfs pappa gillar är korsord, men förälskelse med tre bokstäver kan han inte stava till. Iskalla inför sina egna begär, har de vuxna redan glömt vad de drömmer om, och de blinkar oförstående inför sitt eget förfall i Camilla Hjelm Knudsens närgångna kamera. Pojkarnas naiva frågor kolliderar med kvinnornas rigiditet och männens resignerade bitterhet. Buffalo Bill blir en symbol för det som de redan har gett upp. Pojkporträtten, spelade av Hampus Nyström och Daniel Bragderyd, är svenskt lagom liksom mycket av scenografin, medan Börje Ahlstedt är fullständigt lysande som farfadern. I hans smärta växer filmen och tillsammans med ett drivet soundtrack med massa brasstjut och lättnynnade visor blir Percy, Buffalo Bill och jag något mer än ett självupptaget ?när jag var liten?- dilldallande.

Percy, Buffalo Bill och jag

"Inte vad jag hade väntat mig", tycker Norrbottens-Kurirens Tove Tormod om filmen Percy, Buffalo Bill och jag. Hon ger tre kurirhästar för Magnus Jarlbos film.