Om vikten att bli sedd och älskad

Som 16-åring hade han fått diagnosen schizofreni. Nu vägde han över 100 kilo och hasade sig fram genom korridoren. Hade gett upp tron på att kunna finnas till. Senare har Barbro Sandin berättat att den första känsla hon fick när hon såg Elgard Jonsson där i korridoren var att det kunde ha varit hon. Där på Säters sjukhus inledde Barbro Sandin och Elgard Jonsson ett samtal som slutade först tio år senare. Då var Elgard Jonsson frisk och 1986 gav han ut boken Tokfursten, som senare blev en teaterpjäs av Henning Mankell och tio år senare också en opera av Carl Unander-Scharin och Nils Spangenberg. Lämnade galonsoffornas rike
Barbro Sandin, som saknade psykoterapiutbildning när hon inledde sin behandling av Elgard Jonsson, kom med åren att bli en av landets mest uppmärksammade i sitt yrke och har bland annat skrivit boken Den zebrarandiga pudelkärnan (Dualis förlag). Elgard Jonsson lämnade så småningom sitt "bortglömtlandet" och "galonsoffornas rike" över vilket han själv var furste och utbildade sig till psykolog. Nu gästspelar den fria gruppen Teateri från Jönköping i Småland med Mankells och Jonssons Tokfursten på Norrbottensteatern i ett samarbete med Luleå Teaterförening. För regin svarar Christer Engberg - filmare, lärare och frilansande teaterregissör från Luleå. -I:et står för "internationellt" berättar Christian Arin, som ikläder sig rollen som Tokfursten själv, i en uppsättning där tre skådespelare delar på rollerna. Fastnade för historien
För det internationella inslaget i uppsättningen svarar skådespelaren Stanislaw Frackowiak, ursprungligen från Polen. Rollen som bland annat Barbro Sandin görs av My Bodell. Teateri startades av ett gäng teatermänniskor - skådespelare, regissör, tekniker - med olika nationell bakgrund och en brinnande lust till teater för tio år sedan. Som fri grupp med inriktning både på barn och vuxna turnerar de över hela landet, men sin fasta scen har Teateri i Jönköpings gamla teater. Där hade också Tokfursten premiär i september förra året. -Jag såg Christer Engbergs och Teater Västernorrlands uppsättning av pjäsen Sitta kvar på barn- och ungdomsbiennalen i Lund och blev imponerad. Därför tog vi kontakt med Christer, säger Christian Arin. Tillsammans kom de fram till att det var just Tokfursten de skulle göra. -Vi fastnade för själva historien, men också för att Mankells text ger utrymme för att experimentera med formen, säger Christer Engberg, och håller upp manuskriptet. -Det är skrivet som en enda lång låttext, han har inte ens angivet vem som säger vad. Elgards språk är rikt, han talar mycket i metaforer, konstruerar egna ord. En utmaning som det är värt att ta sig an. Engbergs senaste uppsättning på Norrbottensteatern var Ondskan för åtta år sedan, men på hemmaplan har han bland annat regisserat Ersnäsrevyn. Desto oftare har han arbetat på Teater Västernorrland och Västerbottensteatern. I Skellefteå sätter han just nu upp Agneta Elers-Jarlemans Djävla karl, en humoristisk och musikalisk studie i manliga attityder speglat genom August Strindbergs tilltrasslade kärleksrelationer. Föreställningen kommer också att gästspela som Soppteater på Norrbottensteatern under våren. Den 15 mars blir det en extraföreställning av Tokfursten. -Biljetterna till de två föreställningarna tog slut direkt, säger Marika Hansson på Norrbottensteatern.

Om vikten att bli sedd och älskad

I mitten på 1970-talet kom den unga kuratorspraktikanten Barbro Sandin till Säters sjukhus. I en sjukhuskorridor mötte hon Elgard Jonsson. Hon var 23 år, han ett år äldre.