Om kärleken till Norrland

Kärleken är som den är. En dag finns den bara där, svårfångad och omöjlig att förklara, trots att många försöker. Sällan riktigt perfekt, men stark om man har tur.  Konstnärerna Åsa Bergdahl, Lena Ylipää och Helena Wikström borrar djupt i kärleksbegreppet i sin utställning We love Norrland som öppnar på Bodens konstgille i dag lördag.

DRÖMMEN OM DEN RÖDA STUGAN. Helena Wikströms soffa med broderier av röda stugor.

DRÖMMEN OM DEN RÖDA STUGAN. Helena Wikströms soffa med broderier av röda stugor.

Foto: Andreas Wälitalo

LULEÅ2007-11-24 01:45
Föremålet för deras kärlek är inte en person, utan en hel landsända med sina föreställningar och myter. Ställer ut för tredje gången
Alla tre bor de i detta "Norrland" - Åsa Bergdahl sedan några år tillbaka i Nyhamn i Ångermanland, Lena Ylipää i Lainio och Helena Wikström i Holmsund, utanför Umeå. Egentligen skulle de ha haft en kollega från Jämtland med i utställningsprojektet, för att få bilden mer komplett. Men så blev det inte och nu ställer de ut för tredje gången tillsammans - tidigare har de visat utställningen i Kramfors och i Umeå - i Åsa Bergdahls gamla hemstad Boden. Tillsammans delar de många erfarenheter, inte minst som konstnärer. Det är glest mellan gårdar och utställningstillfällen och det internationella konstlivet lyser med sin frånvaro. Därför gäller det att skapa sig ett sammanhang genom att se till att det händer intressanta saker inom konstlivet, både genom att verka för ökade kontakter med världen utanför Norrland och genom att skapa ett kreativt klimat för regionens konstnärer. Deras gemensamma projekt föddes under många möten i organisationen Konstnärscentrum, där alla tre satt i styrelsen. - Vi hade möten över hela Norrland och tillsammans upptäckte vi många små orter, berättar Helena Wikström. - Många påminner om varandra, glesbygden är sig lik, även om det också finns skillnader. Det ena gav det andra och eftersom alla tre ofta arbetar med frågor om identifikation och plats i sin egen konst kändes det roligt att inleda ett samarbete. - För mig är det så att jag alltid hämtar tematiken till mitt eget skapande direkt från den plats där jag befinner mig. I mitt fall är den fysiska platsen Lainio, en liten by. Men till syvende och sist handlar det ändå om fundamentala existentiella frågor, säger Lena Ylipää. Mänskliga förhållningsätt
- Kan man säga att vi alla tre jobbar med mänskliga förhållningssätt i vår konst, funderar Åsa Bergdahl. - Ja, vi pratar ju ofta om vilka attityder vi själva har. Hur lever vi? Kanske har vi bara gjort ännu ett självporträtt, säger Lena Ylipää, som den här gången bland annat ställer ut två olika slags möblemang. Ett för familjen Pimpelhål och ett för familjen Potatis. - Vi målar väl upp en slags bild som man får fundera kring. Försöker beskriva bilden av Norrland, med alla sina klichéer, säger Åsa Bergdahl. - Vi påstår inte att det är så här, men vi skojar lite med myten, säger Helena Wikström. Själv har hon klätt en soffa i broderier som hon hittat på loppis. Starka, välgjorda ullbroderier, där alla bilder föreställer drömmen om en röd liten stuga i ensamheten. Dessutom har hon samlat bilder från samtliga offentliga webbkameror som är uppsatta efter E 4:an från Gävle i söder till Haparanda i norr och placerat dem i ordning längs en skapad väg. Bilderna i sig påminner inte så lite om gamla vykort - folktomma och ödsliga. - Vi blir verkligen sedda överallt utan att vi vet om det och man kan fråga sig varför kamerorna sitter just där de sitter och vilken bild de förmedlar, säger Helena Wikström. Åsa Bergdahl bidrar bland annat med två filmer, men också med verket Inte hinner vi gå på restaurang, en tredelad skärm med bilder av loppmarknadsskyltar, en inventering av ett rikt föreningsliv och människors favoritrecept. Allt övervakat av en klocka där olika fåglar markerar varje hel timme. - Vi fyndar, jobbar i föreningar och lagar mat. På våra väggar hänger ofta bilden av naturen, så som vi föreställer oss den, säger Åsa Bergdahl. Med humor
"Grafiken" i utställningen utgörs av knappar som kan fästas på rockar och tröjor med varierande motiv. Lena Ylipää har skapat serien Norrländska hål med bilder av pimpelhål, väghål, sorkhål och gruvor medan Åsa Bergdahl gjort bilder med kommentarer som "Jag är uppkopplad nu" över en gles tallskog eller "Men vi då?" över en kamoflagefärgad stridsvagn. - Vi är inte ironiska, men vi närmar oss ämnet med humor. Hittills har vi bara visat vår utställning i Norrland, frågan är vad vi skulle visa om vi ställde ut den någon annanstans. Hela idén bygger på att vi kan fnissa åt oss själva, både som konstnärer och som betraktare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!