Tonen slås an redan på de stora skyltfönstren på Galleri Systers och Teater Scratchs nya lokaler på Sandviksgatan intill Bergnäsbron i Luleå. Med stora bokstäver har konstnären Nina Bondeson textat direkt på fönsterglaset: Konst är språk. För säkerhets skull uppmanar hon besökare och förbipasserande om vikten av att upprepa denna mening "100 gånger".
För första gången bjuder Galleri Syster in till utställning i de nya lokalerna, något som bland annat innebär tydliga öppettider tre dagar i veckan, med öppen visning varje onsdagskväll.
– Det betyder naturligtvis mycket för oss att ha ändamålsenliga lokaler dit människor lätt kan ta sig. Vi behåller visserligen våra lokaler ute på Kronan, men där tänker vi oss mer att jobba med olika projekt, säger Galleri Systers Anja Persson, som är väldigt glad att kunna presentera Nina Bondeson som första utställare.
Inte undra på det. Galleri Syster drivs av ett antal konstnärer med ambitionen att vara en mötesplats för samtidskonst och ett rum för samtal och diskussioner. Och är det någonting Nina Bondeson gjort sig känd för, är det just dessa illustrativa samtal kring konsten som en nödvändig del av våra liv.
Bilder och texter
Om konstens nödvändighet är också titeln på hennes utställning som ringlar sig kring Galleri Systers väggar i form av texter, meningar, blandat med bilder i varierande tekniker.
Men den som väntar sig teoretiska texter i stora block, krångliga att ta sig igenom, misstar sig. Nina Bondesons texter är korta och kärnfulla, hennes resonemang glasklara och upplysta av stillsam humor. Dessutom är hennes texter visuella och bildar en snygg helhet tillsammans med bilderna.
Om konstens nödvändighet har hon också varit och talat på Konstskolan i Sunderbyn som firar jubileum i veckan.
– Jag pratar, men visar också alltid bilder. Ska man tala om konst, ska man visa konst, säger Nina Bondeson som bland annat gjort sig känd som framgångsrik grafiker.
Den praktiska konsten
Efter en gedigen utbildning som bland annat innebar fem år på Konsthögskolan i Stockholm – ”ingen teabjudning direkt” – tog Nina Bondeson itu med vad hon kallar teoribildningen kring konsten, vilket resulterat i många texter och tankar. Under några år var hon också professor i konst med textil inriktning på HDK i Göteborg, där hon kämpade hårt för att försvara den mer praktiskt inriktade konsten, som universitet också är huvudman för.
– Idag har den textmässiga förklaringen till konsten tolkningsföreträde. Men beskrivningar av konsten är inte detsamma som konsten. Teorierna och filosoferandet runt konsten har efterhand utvecklats i en egen konstriktning och för att till exempel kunna tas upp i akademiska sammanhang måste bilder kunna kläs i text. Jag är inte teorifientlig, tvärtom. Men jag vänder mig mot en situation där vi utvecklat en vidskeplig övertro på teoretisk analys, överblick och kontroll.
– Det gäller inte bara inom konsten, jag tror att de flesta av oss har erfarenheter av den här utvärderingskulturen som vi ärvt från industrin. Idag tar det nästan längre tid att utvärdera ett arbete än att utföra själva jobbet, säger Nina Bondeson.
Konsten som vara
Konsten är på god väg att trivialiseras, att reduceras till en vara eller till frågor om att tycka om eller inte, handla om färger och första intryck, anser Nina Bondeson. Men konsten är ett språk bland andra språk och genom att inte uppmuntra och utbilda människor i bildförståelse lever vi farligt.
– Vi vadar ju i bilder i vårt samhälle. Ändå får vi ingen hjälp med att läsa bilder, det anses oviktigt, trots att vi lever i en kultur som helt domineras av bilden. Det är visserligen självklart att vi ger barn ritblock och kritor, men Jan Björklund sitter inte och gråter över att 80 procent av våra 11-åringar upphör att teckna och måla. Det är ju självklart att barn slutar uttrycka sig i bild, eftersom de sällan eller aldrig får något svar på vad de uttrycker. Men konsten är ett språk bland andra språk, ett sätt att ytterligare förstå oss på världen. Sett ur ett samhälleligt perspektiv borde det naturligtvis drälla av folk som på olika sätt gestaltar tillvaron, säger Nina Bondeson som längs taket på Galleri Syster skrivit ner att demokratin kräver erfarenhetens och inlevelsens röst och så många språk vi kan komma över.
I dagens läge tycker hon att det verkar vara konstnärerna som ska utbilda medborgarna i bildförståelse, något hon jämför med om författarna skulle ställas ansvariga för att lära människor läsa och skriva. Och trots att vi i Sverige bara satsar knappt en procent av våra sammanlagda skatteintäkter på kultur, anses det i vissa kretsar vara för mycket.
Adoptera en politiker
På en av väggarna visar Nina Bondeson upp bilder ur Begreppverkstans adoptionscentrum, ett konstprojekt där hon och andra bildkonstnärer adopterat en politiker under överinseende av föreståndaren Poly Comota, som liknar henne själv och som tidigare visats på Grafiktriennalutställning på Konsthallen i Luleå.
– Det demokratiska samhället måste för sin överlevnads skull ta ansvar för den kritiska bildningens möjligheter. Genom det sätt konsten behandlas på skapar vi en farlig polarisering mellan folklighet och elitism. Men utan en insatslös förståelse kommer du ingen vart, det gäller nästan allt. Ta en fotbollsmatch till exempel. För att kunna förstå dig på spelet måste du kunna något om fotboll. Detsamma gäller med bilder, det är en större fråga än om en bild är tilltalande eller inte.
– Jag är ingen vän av elakartade angrepp på politiker. Politik är den enda möjligheten vi har för att kunna påverka. Jag är en bildberättare och har alltid stått i intim förbindelse med samhällsfrågor av olika slag. Ett rimligt samhälle måste alltid sträva mot det ouppnåeliga.