Lia Boysen och Rolf Lassgård spelade mot varandra i Möbelhandlarens dotter, där John O. Olsson stod för regin. Precis samma uppställning som i Miraklet i Viskan.
– Hela den här filmen kommer utifrån att vi hade sådan lust att jobba tillsammans igen. Lia, John och jag. John är fantastisk och han står för att göra en slags film som inte görs längre idag, så jag är jätteglad för det här, säger Rolf Lassgård till Duo Nöje och John O. Olsson förstår vad hans skådespelare menar:
– Innan Möbelhandlaren hade jag inte jobbat med Rolf och Lia, men då blev vi så goda vänner. Olyckligt nog hade jag tagit livet av rollfiguren, så vi var tvungna att hitta en ny utväg.
Det gjorde Olsson när han fann natursköna platsen Viskan utanför Sundsvall.
–Jag såg två män som satt i en båt och fiskade. Jag hörde inte vad de pratade om, men jag kunde inte släppa det. Sedan började historien växa fram.
Vad menar Lassgård med att du står för en slags film som inte görs längre?
– Jag tror han menar film som berättas från landet. Sverige är inte bara storstad. Där har jag ett släktskap med Lars Molin och Bo Widerberg. Krimfilmerna har tryckt undan det här, tyvärr. Men jag skymtar en viss trötthet på de filmerna. Jag har själv råkat bidra till det här med fyra Wallanderfilmer och även Liza Marklund.
Miraklet i Viskan spelades in under en lång tid, eftersom man ville ha autentiska bilder från både sommar, höst och vinter.
– Det gjorde så att vi har spelat in i omgångar och pausat emellan. Det har funkat bra det var bara ”Tjena! Nu går vi på det igen” och in i kostymerna och kör bara. Dessutom fick vi tre slutfeste, säger Olsson och skrattar.
De sista scenerna spelades in i Älvsbyns vinterlandskap.
– Filmen handlar om Bjarne som har ett åkeri med en plogbil och han är riktigt skuldsatt. Han är beroende av att snön kommer och när den inte gör det äventyrar det hela hans ekonomi. I filmen är det som vintern i år – dåligt med snö. Så när vi skulle spela in scenerna där snön hade kommit i Älvsbyn var det en spänd väntan på att se som snön kom och scenerna kunde bli av, säger Lassgård och får medhåll av sin regissör.
– Två dagar innan vi skulle börja med de scenerna kom snön. Det var ett mirakel bara det. Och när vi skulle spela in höstscenerna var det snö, men den smälte bort två dagar innan vi skulle spela in det. Man måste ha lite tur också.
För 17 år sedan var Lassgård i Älvsbyn för att spela in Jägarna och det var ett kärt återseende – för båda parter.
– Det var första gången han var tillbaka. Han skyndade sig ut efter luncherna för att ge sig ut. Det var så sött när han gick runt och överallt hälsade folk. Det var inte som att det var för att det var Lassgård, utan mer ”Tjena Rolf! Läget?”, säger filmens producent Anna Björk.
Filmens premiärdatum är inte fastslaget, men planen är att den går upp i höst. Anna Björk tror att filmen är klipp och klar i september och kan visas i oktober. Då får publiken njuta av länsartister.
– Vi tog kontakt med Vera Vinter och hon var noga med att hon ville läsa manus först och se om det var bra och om det passade hennes musik. Det var inte som ”Åh, vad kul”, utan hon var proffsig, säger Olsson.
Stora Lappträsk bidrag Vera Vinter är inte det enda inslaget. Även Luleåsonen Christian Lidmans röst och musik är med.
– Jag har jobbat med Christian tidigare, hen är filmelektriker och även son till vår kostymör. Så vi har pratat innan om att göra någonting och nu passade det. Han skriver inte speciellt för filmen utan vi fick se om han hade någonting som passade Bjarne och det gjorde det verkligen.
John O. Olsson har sökt efter passande musik som kommer från länet eftersom det ska spegla filmen.
– När vi spelade in filmer i Murmansk hade vi musik från Murmansk och när vi spelade in en i Göteborg var det musik därifrån. Jag tycker om det.
John O. Olsson står för foto, regi och manus till Miraklet i Viskan.
– Jag hade sagt till mig själv att aldrig mer göra så, men nu blev det så i alla fall. Det är ett måste att ha bra folk runt omkring sig när man ska stå för så mycket själv. Men samtidigt är det en fördel att man inte behöver ta så mycket hänsyn till många andra när man står som både regissör, fotograf och har skrivit manus. Men jag skulle inte råda andra till att göra det.