Att skriva om sig själv och sin släkt naket och utlämnande och kalla sin text ”roman” har blivit en speciell litterär genre med Knausgårds Min kamp i sex fullmatade delar som det största och mest beundrade projektet. Fredrik Ekelund, född 1953 med ett femtontal böcker bakom sig, gav 2010 ut en skildring av barndomsåren, Fadevår, tack för ljuset! och i höst kan man läsa en fortsättning med titeln Som om vi aldrig hade gått här.
Läkarsonen Freddan har nu blivit tonåring, han bor med föräldrar och småsyskon i Malmö, börjar på gymnasiet, spelar fotboll i MFF:s juniorlag, och på ytan verkar han och hans familj leva lyckligt och välordnat. Radhus i ett trevligt område, sommarhus i Torekov, ljusa framtidsutsikter.
Med ett ”impressionistiskt”sätt att berätta – i stor kontrast till Knausgårds omständliga bokföring – beskriver Ekelund i korta kapitel Freddans och familjens liv, och läsaren inser snart att idyllen är bräcklig. Fadern, den före detta spexaren och stormästaren i Juvenalorden under studieåren i Uppsala, gnetar på med sin doktorsavhandling, isolerar sig från sin familj och framstår som en rigid kolerisk hustyrann. Han är okänslig för Freddans trevande försök att få tala med honom och få svar på sina många frågor.
Modern däremot är öppnare för Freddans funderingar och för vad som händer i tiden. Hon läser Simone de Beauvoir och är på väg att lämna sin man, som tänker mera på sin forskning än på henne och familjen.
För tonåringar blir kompisarna allt viktigare och Freddan finner en trygghet i ett grabbgäng. Han registrerar kamraternas särdrag, deras sätt att skapa sig en identitet med hjälp av mopeder och motorcyklar, popidoler och inte minst hur man använder det svenska (skånska) språket.
S:t Petri Läroverk beskrivs som ”en borg av sten för borgarbarn. Det är sista stationen innan det så kallade livet börjar”. Freddan känner sig ensam och saknar gemenskapen i sin gamla skola, och han brottas med ångestskapande existentiella frågor som varför han finns och vad som är meningen med livet.
Men så börjar Anders i klassen, en originell enstöring som Freddan blir god vän med. Anders är en beläst yngling och talar om författare som Gide, Hesse och Hjalmar Söderberg. Nu öppnar sig en ny värld för Freddan, de slukar böcker, de diskuterar litteratur och musik och blir vänner för livet. På egen hand skaffar sig pojkarna en bildning med en intellektuell aptit som skolan inte tycks kunna hjälpa dem med.
I en lång sammanhängande julaftonskildring med rubriken ”Borgerlig fantasi”, som kontrasterar mot de övriga korta kapitlen, berättas om familjen storslagna firande med mat och dryck och julklappar. Farmor, farbror Torsten och den originelle släktingen Karl-Erik finns också med kring julbordet. Fadern blandar till mumma, Freddan drar in dofterna i köket och ser fram emot julens fröjder.
Men tomtebolyckan är skör och krackelerar till slut. Farbror Torsten, ”annorlundavarelsen i familjen”, som har ett enkelt jobb, har aldrig dragit jämnt med sin lyckade yngre bror. Munterheten avtar och julstämningen fördärvas totalt när Freddans mamma får en örfil av pappan.
Freddan älskar farbror Torsten, med honom kan han tala om allting, Torsten äger både värme och hjärtats bildning och blir den fadersgestalt som Freddan saknar. Samtidigt tycker Freddan också om sina föräldrar och sin farmor och han plågas av konflikterna i familjen.
Men den vuxne Fredrik, som vi möter i de ömsinta slutkapitlen, kan glädja sig åt att Torsten och fadern når en sorts försoning. 1990 dör Torsten i sin ensamhet. Fredrik beger till sjukhuset och tar avsked av den döde: ”Du som lärde mig svaghet. Du som lärde mig humanism. Du som var nederlag men också seger. Jag älskar dej, säger jag”.
Utifrån detta privata stoff har Ekelund lyckats ge sin berättelse om en familj allmänmänsklig giltighet. Berättelsen om Freddan växer till en utvecklingsroman. Om det svåra att bli en människa och klämmas mellan ideologier, om att uppfylla familjens och kompisarnas krav, om att välja vad man ska göra av sitt liv.
Det är lätt att känna igen sig i Ekelunds värld, han är noggrann med tidstypiska detaljer, alltifrån FNL-retorik till Stoneslåtar och populära vinmärken. Och hans förälskade skildringar av det skånska landskapet kan bli klassiska. Jag tror att många kommer att gilla den här boken.