Det återuppståndna postproggbandet Mortal Men får äran att avtacka Bluesscenen för i år – en uppgift som de utför helt adekvat. Stämningen som väcks i tältet är mysig. Vissa dansar och alla är fulla, men det är för glest för att några ragglande spontan-moshpits ska uppstå.
Frontperson Lars Löfgren framför Mikael Kajsajunttis vackra texter på svenska med en magnetisk beatnikkarisma. Hans två söner, bandets nyförvärv, ger gruppen ett sympatsiskt åldersspann, men utöver Löfgren senior är de alla rättså stillastående och ointressanta. Rent visuellt.
Musiken känns dock fräsch. Tidlös, typ. Den hade lika gärna kunnat höra hemma i den sjuttiotalsscen där de äldsta medlemmarna har sina rötter som i den nutid där de yngsta residerar. Därför lyckas Mortal Men också framstå som betydligt mindre gubbiga än merparten av de grupper som beträdett Svartöns bluesscen. Trots att de uteslutande består av just mortala män.
Jag går, medvetet, halvvägs igenom sista låten. Mortal Men är ett behagligt ljud att ha i ryggen, sakta uttonande, då man lämnar festivalområdet för sista gången i år.