Konserten började pampigt med att kören gick i procession fram till altaret, sjungandes Veni, Emmanuel, som är en medeltida fransk melodi. Redan då kändes det i luften att det skulle komma att bli en härlig musikkväll. Efter den mäktiga inledningen fick vi höra Hilding Rosenbergs fina tonsättning av Den heliga natten som Hjalmar Gullberg har skrivit texten till. Skådespelaren Jalle Lindblad läste julevangeliet och andra texter ur Bibeln i de melodramer som ingår mellan sånginslagen i verket. En uppgift som han skötte med den äran. Kvällens orkester, som bestod av sju musiker, samt Hans-Ola Ericsson spelade helt fantastiskt kvällen igenom på ett sätt som kändes som en enda stor härlig musikalisk symbios tillsammans med kör och solister.
Den heliga natten är ett verk som är fullt av såväl vackra som kraftfulla och dramatiska partier, och under dirigenten Monica Wasbergs säkra ledning så höll det hela ihop från början till slut. I den avslutande, Sången om stjärnan, fick vi prov på fint samarbete mellan orkestern och solisterna ihop med kören. Utan att förringa någons insats så måste jag bara nämna Carina Stenbergs säkra och vackra stämma i Marias vaggsång och mansstämmorna i Heliga tre konungars sång till ackompanjemang av orientaliska toner på orgeln.
På tal om orgel så var det njutbart att ta del av de suggestiva och lite märkliga tonerna i det solostycke som Hans-Ola Ericsson framförde på orgeln. Det stycke som han egentligen skulle ha framförts hade bytts ut till detta som jag tyvärr inte uppfattade namnet på. Just nu spelar det inte så stor roll eftersom musiken talade för sig själv. Vilken fantastisk musiker denne organist är.
Så var det äntligen dags för kvällens stora nummer, Juloratoriet av Camille Saint-Saëns. I det inledande preludiet slogs jag av hur oerhört bra orkestern lät med endast sju musiker. Ibland lät det som om det var fler musiker som spelade. Här fick kören verkligen blomma ut ordentligt som den skickliga kör Luleå Kammarkör är. Det här var ett enda vokalt lagjobb som nådde ända fram till målet. Verket innehåller också en hel del solistinslag och det klingade, bland annat, vackert om Eva Plummpu i Aria och om Simon Byhamres tenorstämma ihop med de kvinnliga stämmorna i kören.
I den avslutande satsen medverkade samtliga och hade det varit möjligt så hade håret på undertecknad legat rakt bakåt efter de avlslutande tonerna, så mäktigt och vackert var det. Så blev det också rungande applåder som ledde fram till ett extranummer som endast kören framförde. Kul också att Monica Wasberg fick ett stipendium för sitt fina jobb med Luleå Kammarkör. Tack för en fin konsert som definitivt skapade julstämning.