Musikaliska gränsöverskridare

Carl-Axel och Monica Dominique är en omistlig del av det svenska musiklivet med sin gränsöverskridande attityd. Nu gästar de Luleå kammarkör för en konsert.

Foto:

LULEÅ2008-05-08 06:00
Marianne Söderberg
Maj är en knepig månad i Norrbotten. Just som våren viskat att den är på väg går den liksom plötsligt i baklås. Inte för att körer bryr sig om sånt - är det vårkonsert så är det och kanske kan den där gäckande våren lockas fram, särskilt om man tillägnar den sina allra vackraste sånger. - Jag har en grej här, säger Carl-Axel Dominique, och sätter sig vid flygeln. - En liten koltrast komponerad av Olivier Messiaen, en liten sak. Jag tycker den passar ihop med Olle Adolphsons Post Festum. Ni sjunger ju "våren spelar i silverflöjt", som koltrasten. I går gjorde de ett framträdande på salig Olle Adolphsons födelsedag på ett torg på söders höjder i Stockholm. En ljusare kväll senare befinner de sig i Luleå för repetitioner och konsert tillsammans med Luleå Kammarkör. Omöjliga att stoppa in i ett fack
Minst en gång varje år samarbetar kammarkören med några riktigt kända artister. Förra året var George Riedel och Stefan Nilsson gäster, nu är det paret Dominiques tur. - Till invigningen av Kulturens hus beställde vi ett verk av Monica Dominique. Hon tonsatte Erik Lindegrens dikt Snöflöjt åt oss och redan då bestämde vi att vi skulle göra något tillsammans, säger Inger Benckert som vid det här laget har hunnit vara med i Luleå kammarkör i 36 år. Ännu längre har Monica och Carl-Axel Dominique varit omistliga delar av det svenska musiklivet - dessutom omöjliga att stoppa in i några särskilda fack. Själva presenterar de sig också som "gränsöverskridande musiker" och när de framträder gemensamt som fyrhändiga pianister, något de gör allt oftare, blir det ofta crossovermusik. Till sommarens Båstadsfestival framträder de under namnet Fingers unlimited. - Då ska vi spela allt från Stravinskij till jazz och mycket annat, säger Monica Dominique, som betonar att hon tillhör dem som tycker att man kan skratta även om man spelar klassisk musik. - Och jag har en idé om att vi ska spela Messiaen också, skjuter Carl-Axel Dominique in. Festival till Messiaens ära
Den franske tonsättaren Olivier Messiaens musik kom Carl-Axel och Monica Dominique i kontakt med redan under utbildningen på musikadademien i Stockholm. Medan hon förblev en intresserad lyssnare grep Carl-Axel Dominique sig an musiken. I mitten av åttiotalet gav han en konsert i Berwaldhallen där han spelade Messiaens "fågelkatalog", ett verk Messiaen skapat efter att ha rest runt i världen och lyssnat till fåglarnas sång. Bengt-Emil Johnson var chef för Musikradion och spelade in konserten som han sände till Messiaen i Paris. När tonsättaren lyssnat bjöd han in Carl-Axel Dominique för samtal och lektioner. Senare presenterade Carl-Axel Dominique organisten Hans-Ola Ericsson för Olivier Messiaen med anledning av att orgelprofessorn i Piteå hade fått en förfrågan från ett skivbolag om att spela in samtliga Messiaens orgelverk på CD. 2005 träffades Hans-Ola Ericsson och Carl-Axel Dominique i Piteå där de tillsammans med sångare gjorde kyrkooperan Från Betlehem till Golgata till musik av bland annat Olivier Messiaen. Där kom de att tala om att det 2008 var 100 år sedan Messiaen föddes (1908-1992) och bestämde sig för att göra en festival. Spelar fyrhändigt på riktigt
Det verkade länge omöjligt, svårfinansierat. Ändå blev det en omtalad festival till tonsättarens ära i Stockholm i april där bland annat Från Betlehem till Golgata framfördes i Storkyrkan med recitation av Kjell-Peder Johansson, som också regisserade. - Vi sysslar ju med så mycket, vi spelar, komponerar och arrangerar. Men faktiskt har vi tagit oss mer tid att jobba med varandra de senaste åren, det blir mer och mer, säger Monica Dominique. Att spela fyrhändigt på riktigt och inte "dela upp" instrumentet mellan sig, är en konst. - Vi är ju improvisationsmusiker båda två och vid det här laget har vi ju också lärt oss vad den andre tänker. Men det är kanske som att lära sig dansa tillsammans, man måste vara lyhörd, säger Monica Dominique. - Numera försöker vi också lägga in en stående grej i våra fyrhändiga konserter - vi spelar på begäran. Det är himla roligt, man märker hur otroligt mycket musik folk vill höra. Delar glädjen till musiken
Deras gemensamma musikskatt torde vara omöjlig att överblicka vid det här laget och de delar gärna med sig till dem de samarbetar med. I konserten med Luleå kammarkör finns en hel del eget material, men också klassiker - både jazz och konstmusik - och många visor. En del framför kören på egen hand, en del görs gemensamt och självklart kör Dominiques också en del fyrhändigt. - Vi tycker det är roligt att komma ut så här och samarbeta med amatörer. Det ger oss mycket, man lägger ihop sina färdigheter, delar en glädje kring musiken - summan av delarna blir så mycket.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!