Minuter av dansglädje

- Aldrig sa jag, säger Maria Rydén, verksamhetsledare på Dans i Nord och den som blev utmanad, efter att första delen av projektet Liverpool station goes Luleå är avklarad - och dess dansare fyller sina tallrikar med lunch. För hon gjorde det, antog utmaningen och det blev en, som hon säger, jättebra manifestation för Dansens dag. 29 april uppmärksammas dansen på olika sätt runt om i världen och klockan 00.00 lägger Dans i Nord också ut sin film för nätpubliken. Det är tre minuter och trettio sekunder dans från en foajé i en nordlig stad, en knapp minut längre än den engelska videon. Oannonserad dans
Allt hände sig på Kulturens hus i Luleå. Så där vid en halv tolv ökar tillströmningen av folk, denna vanliga måndag i april. Men de sprider sig inte vidare i huset som brukligt, utan allt fler samlas kring väggarna; mitt i foajén öppnas en stor golvyta som få beträder. Kanske beror det på att man varnats för att Dans i Nord ska filma, kanske på att en öppen yta i ett rum också är en scen om det står folk runt omkring. Exakt klockan tolv rullar så den svenska nationalsången igång och en skallig man i de bästa trettio åren intar scenen. Och han - dansar! Precis när man fattat detta märkliga, sluter fler personer upp, musiken byts, ännu fler dansare, nya toner, fler dansare, nya rörelser och så pågår det i fem minuter. Upplösningen är nästan bäst. Den skallige mannen tar sin väska och går. Alla andra har redan blivit besökare i Kulturens hus på riktigt. Deras insats är avklarad, en vecka med tre dagars repetitioner har nått sin pik. Men verket lever kvar. - Vi gör det här lika mycket för publiken på You Tube som för Luleå-publiken, berättar Carl Olof Berg. Han är den skallige mannen och verkets koreograf. En flitig sådan dessutom. I helgen som gick dansade han till exempel Swastika Macarena på Danspartyt i Dansens hus i Stockholm. Den är hämtad ur hans feel-good monolog om uppväxten i Värmland, Stand up, som också går på turné i Sverige. Kanske når den Norrbotten under våren 2010. Musiken till projektet är komponerad av discjockeyn Makode Linde och består av ett 50-tal olika stycken och typer av musik som går in och över varandra. - Jag är också entreprenör. Jag älskar att sätta mig själv i nya situationer, blanda musik och konst, berättar Carl Olof Berg. Jag är van att jobba med stora grupper och på udda platser, och med människor med olika erfarenheter, skådespelare, amatörer ... I en sån här produktion är det inte stegen som är viktiga utan vår förmåga att förmedla glädjen och upplevelsen av hur dans skapas på många sätt. Många vill dansa
119 personer anmälde intresse när Dans i Nord tidigare i vår efterlyste folk till detta delvis hemliga projekt. Var föreställningen skulle gå av stapeln och exakt när har nämligen hållits hemligt fram till de senaste dagarna - och det går inte att komma ifrån att känslan av att vara osäker på om människan bredvid kunde vara förberedd på att dansa eller bara gjorde det spontant, var viktig för upplevelsen. Men först när en stor del av gruppen under ett parti lade sig ner på golvet gick det att uppfatta hur många som deltog. - Och då var alla inte med, säger Maria Rydén. Jag till exempel. Var inte med, men hade gärna ingått i denna gemensamhetsdans som både var absolut konst, en jättestor musikalbalett och samtidigt som ett stort dansgolv från ett diskotek i slutet av 1970-talet.

Minuter av dansglädje

Det började som en utmaning kollegor emellan. Vem kommenterar den danshappening som filmats och sedan i början av januari i år ligger på You Tube under namnet Liverpool street station?