Melissa Horn överröstade till och med helikoptern

Jag såg henne inomhus i Piteå förra året och förkrossades helt av hennes vänliga begåvning och oansenligt träffsäkra scenpersonlighet. Vete fasiken om jag inte också distansförälskade mig lite diskret i henne, av bara farten. I alla fall visade hon sig vara exakt samma lilla tunna skogsrå klädd i konstlöst svart, även den här gången. Och hon dominerade publiken på cirka. 1.500 personer. Helt och totalt. Hon behövde knappt höja rösten i sina stillsamma låtar. Och ändå överrösta den fånigt insisterande helikoptern, som bara måste upp och flaxa precis under hennes framträdande. Hennes melodier var, i alldeles vanlig ordning, finstämt andlösa, suggererande finstilta, grundligt understrykna och finfördelat välkammade uppriktigheter - om kärlek & längtan & missmod & och värme och annat som hör hemma inom genren i fråga. Stort jubel utbröt till Vår sista vals och Falla fritt, bland många andra. Folk stod på asfalten till det som annars är en parkeringsplats och smålog fånigt, höll om varandra och hade det bra till Melissa Horns vackert omfamnande texter & musik. Angående Luleåkalaset för övrigt var det flera röster ur Folkets djup som bad mig meddela att det inte vore så illa att, till eventuellt kommande år, ordna lite specialpreparerad plats närmast scenen i exempelvis Bluestältet, där man skulle kunna dansa. Det går ju inte så bra direkt på den hårda asfalten men - går att fixa, med tillräcklig vilja. Och så tycks det som om bättre skyltning till var de olika scenerna är samt in- och utgångarna också är ett önskemål. Till sist: ölförsäljningen (alltid ett lika kärt ämne, som engagerar väldigt många). I ett tält kostade en 33 centiliters flaska 50 kronor, vilket jag anser vara likställt med grovt ocker. Men i ett annat fick man 50 centiliter för 50 kronor, vilket är något så när resonabelt. Konsekvens, eller? Kartell-bildning,
eller tvärtom?

Melissa Horn överröstade till och med helikoptern

Jag hade ju aldrig behövt oroa mig. Alls. Det fungerade enbart bara bra att uppträda utomhus på en gatufestival (eller som Luleåkalaset föredrar att referera till sig själva: familjefestival), omgiven av faktiskt inte alltför många störigt sliriga fyllskallar, för Melissa Horn.