Med tilltro till språkets möjligheter

En ovanligt uppmärksammad debut av en poet som i flera, mycket positiva, recensioner beskrivs som rätt udda på den svenska poesiscenen. - Jag tänker mig att min poesi är något annat jämfört med mycket av det som givits ut i Sverige under de senaste åren. Jag skriver en bildbaserad, rytmisk lyrik, ganska berättande, säger Linus Gårdfeldt som på lördag deltar i Galleri Systers Blandbandsfestival ute på Kronan. - Jag har stor tilltro till språkets och bildspråkets möjligheter att uttrycka något viktigt om existensen, det är nog kanske det som skiljer min poesi från många andra samtida poeters. Ingen skrivarskola
Linus Gårdfeldt är lite ovanlig även på ett annat sätt. Han har aldrig gått någon skrivarskola, något som majoriteten av de svenska författardebutanterna i dag har gjort. - Äldre författare anklagar ofta skrivarutbildningar för att skapa en likriktning, men det tror inte jag att de gör. För mig är det ett personligt ställningstagande, jag gillar att jobba i hemlighet. Att komma fram till saker om mina egna texter på egen hand. Han kommer från Värmland, har bott både i Kristinehamn och Karlstad, men är numer bosatt i Göteborg. Redan som 6-åring började han skriva sångtexter till ett eget punkband. - Det kanske låter lite konstigt, så tidigt, men så var det. Jag lyssnade mycket på punk och jag och en kompis startade ett band som vi uppträdde mycket med på lågstadiet, säger Linus Gårdfeldt, som började skriva poesi på allvar i 15-årsåldern. - Jag känner mig hemma i poesin. Där kan man kommunicera erfarenheter som inte går att kommunicera på något annat sätt. För mig är poesi både musik, bild, berättelse och scenframträdande. Men det är en marginaliserad genre som förmodligen har fler skrivare än läsare. Linus Gårdfeldt talar om språket vi omges av. Det som ofta har ett ärende, som vill påverka oss, som gör oss olyckliga, som vill få oss att köpa saker, konsumera. - Poesi är ett språk som står på människans sida. Som kan uttrycka hur det är att vara människa i stället för att beskriva hur vi borde vara. Boken viktig
Skrivandet har alltid stått i Linus Gårdfeldts centrum, varit en medveten yrkesinriktning, vid sidan om universitetsstudier och jobb. Första kontakten med branschen kom i Wahlströms och Widstrands antologi Debut 2003 där hans bidrag, diktsviten Rävlampa, stack ut och bland annat fick Norrbottens-Kurirens Jan-Olov Nyström att ana början på "ett verkligt författarskap". Men golvet har ingen mun beskriver ett litet rävbarns försök att förstå världen, formen påminner om en mjukt sjungen vaggsång där någonstans i tillståndet mellan sömn och vakenhet. Ett avsked, men också en slags hemkomst. - Nu blir det inga fler rävar, man vill ju inte bli etiketterad som rävpoet, säger Linus Gårdfeldt med ett leende. - Självklart är det roligt att få positiva recensioner och uppmärksamhet. Det är en slags bekräftelse. Men det stora är att ge ut en bok. Det möjliggör att jag kan fortsätta att hålla på med skrivandet och det är det jag vill.

Med tilltro till språkets möjligheter

Han har talat om poesiskrivandet som en ständigt pågående aktivitet och som ett sätt att smycka världen, Linus Gårdfeldt, som i våras debuterade på Bonniers med diktsamlingen Men golvet har ingen mun.