Därhemma har filmaren och journalisten Boris Ersson följt arbetet på Örnäsets vårdcentral i Luleå under snart 30 år. Så länge har hans hustru Kerstin Rönnblom jobbat som distriktsläkare där, följt flera generationer i samma familj.
Efter att ha lyssnat på ett middagssamtal hemma vid köksbordet vårdkollegor emellan kom han på idén att göra en utställning av alla dagliga möten på vårdcentralen.
Från början tänkte han sig en utställning i väntrummet, men fick snart andra idéer. Nu pryder han vårdcentralens ytterväggar med ett fyrtiotal bilder av livet på och kring vårdcentralen.
- För oss är det naturligtvis en möjlighet att synliggöra vårt arbete, men det är också roligt för våra patienter, som visat stor uppskattning. Det kanske låter lite förmätet, men vårdcentralen är något av ett hjärta i den här stadsdelen och det här är ett sätt att spegla vad vi jobbar med, säger verksamhetschefen Marianne Norlund som fram till vernissagen den 27 februari kommer att låta täcka över väggarna.
Ögonblick
Framför allt är det ett sätt att visa på alla de möten som dagligen sker på en vårdcentral. Vardagens många ögonblick fångade i stillbilder som tapetserar hela fasaden kring entrén. Inte som någon tillfällig utställning - bilderna är tryckta på plåtar och laminerade i plast för lång hållbarhet utomhus.
- Alla våra städer är fyllda av bilder med kommersiella budskap. Äkta skildringar av mänskligt liv som inte vill sälja något existerar knappt. Det finns många bakomliggande orsaker till varför jag kom på den här idén och jag är inte den som försvarar landstingsbyråkrati. Dessutom sysslar jag inte med reklam, det har jag varit noga med att poängtera, säger Boris Ersson, vars huvudsakliga motiv de senaste åren har varit den nordliga skärgårdens människor och miljöer.
En viktig samarbetspartner då som nu är Alf-Arne Harjo.
- Jag plåtar, Alf-Arne gör resten. Jag tar 200 bilder och väljer ut 30 där det finns plats för sju. Då kommer Alf-Arne in med sin saklighet och tillsammans diskuterar vi oss vidare, säger Boris Ersson.
Herr Moro
Själv kommer jag att tänka på filmaren och reklammakaren Roy Andersson som på uppdrag av Stockholms läns landsting för många år sedan satte samman boken Lyckad nedfrysning av Herr Moro för att delas ut till alla niondeklassare i syfte att slå ett slag för vårdyrket.
På sitt karakteristiska sätt kombinerade han bilder från fotohistorien med filosofiska texter till en bok som formades till ett resonemang kring människans värde. Kanske var han för tidigt ute - landstingspolitikerna som väntat sig en tydligare reklamkampanj lät låsa in böckerna i ett källarförråd. Men ryktet spred sig, själv lyckades jag övertala en vaktmästare att skicka en bok följd av en handskriven faktura. Några månader senare gavs Herr Moro ut på förlag och kom att bli något av en kultbok med sin säregna blandning av text och bild.
På samma sätt är Boris Ersson ute efter att lyfta fram det mänskliga i sina bilder på vårdcentralen.
- Där pågår så mycket hela tiden. En gammal dam som klappar doktorn på kinden och säger att det är du som får mig att orka, en ung mamma som kommer med sitt barn till en första undersökning, människor med livshotande sjukdomar. Unga och gamla, liv och död och vardag på en arbetsplats där det mest jobbar kvinnor. Men det är också en arbetsplats som tidvis befinner sig i en tung uppförsbacke med personalbrist medan den privata sjukvården lovar guld och gröna skogar för våra skattepengar, säger Boris Ersson som vill ge vårdcentralens personal råg i ryggen.
Förtroende
Av sekretess- och integritetsskäl har Boris Ersson självklart varit tvungen att invänta patienternas godkännande innan han kommit dragandes med sin kamera. Och alla som ställt upp på att bli fotograferade har fått skriva under ett avtal.
- Det har varit väldigt enkelt att få kontakt, vilket inte beror på mig utan på det förtroende som vårdcentralens personal byggt upp med sina patienter under lång tid, säger Boris Ersson som redan nästa vecka börjar fotografera på Mjölkuddens vårdcentral som i första hand tänker använda sig av bilderna på sin hemsida.
Svaret på vad som skiljer hans bilder från reklambilder kommer snabbt.
- Utan verklig kontakt med människor kan jag inte göra någonting och de här bilderna bygger på äkta möten människor emellan. Det är möten jag litar på, annars skulle jag inte kunna berätta om dem. Dessutom säljer jag ingenting, jag visar bara upp en verklighet som faktiskt är väldigt positiv, även om där också finns många problem.