Markus räddar godkänt

Mina förväntningar på det som alla vet kommer att bli en av årets bäst säljande plattor var inte alls stora. Främst var det väl två saker jag hade räknat med. 1. Markus skulle våldosjunga rock så rösten spricker så där coolt som den gör på rocksångare som har det lilla extra. 2. Echo Heart skulle var ett ganska ihåligt hopkok av fabriksproducerade rocklåtar, med collegerefränger och svulstig brygga efter andra refrängen. Båda förväntningarna infriades. Markus insats på plattan är i alla fall solid. För det ni förmodligen tror är ganska lätt, att leverera färdigskrivna texter på så här överproducerade bakgrunder är i själva verket ganska svårt. Eftersom Echo Heart spretar av både för många kockar och för lite tid att laga soppa så sätter den stora krav på artisteri, ett artisteri som Markus bevisar att han har. Echo Heart har ambitionen att vara något för alla, samtidigt. Där ligger ett till stort problem. På de elva spåren som plattan innehåller pressas emo-rock, Elofsson-ballader, Kravitz-riff, college-rock, Coldplay-pastischer, sockerpianon, rockballader, pudel-rock, pub-punk och reklamradiometal in på en och samma gång. Gärna i samma låt, kan man också tillägga. Plattan är producerad av trion Fredrik Thomander, Anders Wikström och Peter Månsson som tidigare jobbat med Backyard Babies. Det märks extremt tydligt att de hellre tittar på TRL på MTV än lyssnar på P3 live från Emmabodafestivalen, vad jag menar med det är att de visserligen vet hur man producerar emorock som ska låta som My Chemical Romance eller muskelrock som ska låta som Lenny Kravitz. Problemet är bara att ingen pallar att lyssna på en sämre kopia när det finns ett original. Förstasingeln Everything Changes (som ligger etta på försäljningslistan och sålt guld, kanske platina när ni läser det här) är fortfarande en lika trist låt som första gången jag hörde den under repetitionerna inför idol-finalen. Enda skillnaden mot repetitionerna i Frihamnen är att Markus nu bättre anpassar sin vokalstyrka till det sockriga pianoglitter som Jörgen Elofsson nästan alltid stylar sina intetsägande ballader med. Resten av materialet på Echo Heart är, med få undantag, urvattnad lagomrock. Vad man kan hoppas på är att Markus får mer tid och utrymme att påverka och utforma materialet till uppföljaren. Under tiden vore det perfekt om Echo Heart ger honom den plattformen han behöver för att fortsätta göra musik efter idol. Lyssna i stället på Coldplay ? X & Y

Markus räddar godkänt

Den säljer slut runt om i Norrbotten gång på gång dagarna före julafton. Markus Fagervalls skiva är ett hopkok av för många kockar, men hans egen insats är stabil.