Joakim Åhlunds många verk är för det mesta alldeles förträffliga. Både som producent, då bland annat åt Håkan Hellström, och som regissör för musikvideor. För att inte tala om hans stordåd som musiker, framför allt som ett av de maskerade genierna bakom Teddybears men även som gitarrist i Caesars.
Lördagskvällens framträdande med Les Big Byrd, ännu ett av hans projekt, är definitivt inget undantag. Inleder gör de med ett hetsigt, psykedeliskt stycke, som ett soundtrack till något slags snurrig rymdfärd. Samtliga musikers ansikten täcks av masker gjorda av något som ser ut som ihoptejpade kritor – eller är det bambupinnar?
När Joakim så småningom tar ton i mikrofonen så verkar det ändå inte som att man vill att någon ska höra hans ord, det hela är nämligen luddigt distat och låter som ett enda långt eko. Dock inte utan en viss charm.
Jag kan däremot inte påstå att det förvånar mig att Les Big Byrd inte vuxit sig lika stora som Joakim Åhlunds andra musikaliska projekt.