Inte för att den har något alls att skaffa (utom samma titel då), med denna den tionde plattan från alt country-kvartetten Richmond Fontaine (som alltså icke är en person), som härstammar från Portland, Oregon, och The Pacific Northwest och som har ett antal oklanderliga mästerverk inristade i gevärskolven sedan tidigare: Post To Wire (2004), The Fitzgerald (2005) och den fyndigt betitlade We Used To Think the Freeway Sounded Like A River (2009).
Sångaren (som inte sjunger så värst bäst) och låtskrivaren (där är han däremot helt felfri) Willy Vlautin har skrivit några romaner också. Jag har inte läst dem, men en av dem (The Motel Life) är på väg att bli film med Kris Kristofferson och Crime Noir-författaren George P. Pelecanos har utdelat skriftligt beröm. Det räcker långt som kvalitetskriterier för mig.
Det skulle inte direkt förvåna om den senaste skivan, The High Country, byggs på till en roman den också. I sin nuvarande cd-form är den redan rätt mycket av en sådan, med suggestivt skissartad musik, skickligt inpassade dialoger, sträva sånginsatser, plötsligt luriga crescendon och så en story om ledsna känslor, sorgsna rapporter, ohjälpligt brustna lidelser, med enbart marginaliserade människor från livets bortglömda bakgårdar i de tre huvudsakliga huvudrollerna.
En vaksam lyssning rekommenderas. Gärna i hörlurar. Så: stäng av mobilen, släck lyset, luta er tillbaka och upplev bortåt en timmes tankfull berättarkonst.
Framförd utan några som helst onödiga pretentioner.