Lena Ph + Orup Pontushallen Torsdag, klockan 19.30  Lena Ph och Orup tillsammans har en låtkatalog få andra i underhållnings-Sverige kommer i närheten av. Att majoriteten av låtarna är allsångsvänliga hjälper förstås. De börjar bli en väloljad duo, så här efter fem års arbete med låtar och shower. Mer sex och buskis-skämt lovar duon inför show-start. Inledande Stanna hos mig är mest av allt på högsta volym. Sedan stannar det av redan i första låten. Dags för mellansnack- rappt och under bältet om att dra kortet i slippen. Huu...neej. Sjung Hallelujah (och Prisa Gud) drar iväg, matar på. Showen ser nog bättre ut i tv, Lena och Orup har överlägsen star quality- de skiner ikapp med det blanka scengolvet. I Pontushallen är Lena + Orup = stympat. Inte för en sekund glömmer jag bort basketkorgarna i taket. Orups kyska nunnor-variant får avslag från team Lena. Det där var väl för gubbigt, suckar hon och gör en ännu raffigare variant som avslutas med Lena PH spatserandes i rosa paljettbody. Hon är grym på mellansnacket, bjuder på sig själv, åmar sig hela tiden med glimten i ögat. I unga pojkar och äldre män hamnar hon i en rosa satinsäng till slut. Med jämna mellanrum, när mellansnacken uteblir, visas korta, humoristiska filmer. Smått bisarrt om varför Orup ville bli artist - för att få ligga med Lena. Det där med skälet till den gemensamma showen känns inte helgjutet, deras relation och personer utstrålar endast professionalitet och vänskap. Och det trots att de inte ens umgås så fort scenljuset släckts. Hitsen kryssas av: Han jobbar i affär, Min mor sa till mej, Mercedes Benz, Delirium, På gatan där jag bor, Från Djursholm till Danvikstull. Här åker tempot i golvet, smalnar ned och duon hämtar andan. Det blir som bäst. Stort och vackert vid flygeln och bägge starka röster hittar ut. Flåshurtigheten motas undan och ärligheten tillåts göra entré. Det är härligt att se två stora artister sträcka ut sig, vokalt och på en scen. Men vad hjälper det när känslorna uteblir.
